som naner i dina ådror ... att du år en batard.. Hår hejdade han sig lötsligen, och då jag begärde en förklaring, vågrade han en sådan. Han bad mig glömma hvad som förefallit och betrakta alltsammans blott som ett sörsfluget ord. Men jag svarade honom, att jag efter den skymf han tillfogat mig, icke långre ville eller kunde vistas i hans hus, och. då han vågrat att erkånna mig som sin son, så ämnade jag ej vidare åberopa nägra anspråk på honom som far. Du må icke undra, om jag efter detta upptråde kånde mig djupt sårad. Hvem som var min verklige far, har jag aldrig fått veta, ty du inser utan tvifvel, att jag ej kunde vånda mig till min mor, med begåran om en förklaring. Jag ville ej så djupt såra henne. ... Jag teg derföre och reste. Jag har sedan dess icke återsett mitt hem, och jag skulle icke heller nu hafva kommit, om icke kårleken dragit mig hit. . Jag åmnar öppet begåra Elviras hand af hennes mor, som, efter hvad jag hoppas, icke skall vågra sitt bisall.Men fru Willner och din mor åro ju hufvudfiender, efter hvad jag vill påminna mig hafva hört, anmårkte Hjalmar. -Ja — men denna fiendskap, hvars orsak jag ej kånner, kan vål ej vara evigt. — Men