Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1850, sida 1

— — — — A. Jag vill stifta en lag, som innehåller endast följande trenne artiklar: Art. I. 100,000 mån af den norrska arbetsklassen skola hvar för sig i en centralkassa, som genast kommer att uppråttas, under loppet al nåstsljande 10 år hvarje vecka insåtta en summa af 2 skilling norrskt (något öfver 21 sk. svenskt b:ko). Art. IIDe insatta penningarne göras genast fruktbårande efter en rentefot af 10 4, af hvilka statskassan tillskjuter den del, som låntagaren icke öfvertager. Art. III. Når kapitalet uppnått en storlek af 2 millioner (hvilket antages böra kunna ske i 1I:te året) upphör statskassan att fylla rentebristen, och den framtida ordinåra rentan anvåndes uteslutande till arbetsklassens båsta. B. Nå, Gudskelof! din plan år dock icke så rasande, som jag i början trodde den vara. Det finnes dock i den något, som behagar mig. Alltså vidare i texten! A. Två millioner speciedaler, som utlånas till en rentefot af 5 4, gifva en årlig inkomst af 100,000 speciedaler. Denna summa vill jag disponera på följande sått: u) 50,000 speciedaler anvåndas till lifstidspensioner åt orkeslöse, välfrejdade arbetare sålunda, att hvar och en af dem erhåller 50 speciedaler årligen. b) 25,000 speciedaler anvåndas till uppfostran af fattige, vårnlösa och hoppgifvande barn. c) 25,000 speciedaler utlånas till arbetare, som vilja ingå i egna, sjelfståndig za företag. d) Med rentan på denna sistnåmnda summa ökas arbetarnes pensionsfond så, att det årligen blifver en tillgång till 25 nya lifstidspensioner. B. Jag kan icke neka, att det ligger något lockande i din plan. Men du nåmnde, att arbetarne kunde utföra detta storartade företag utan att behöfva umbåra en enda sak af vårde. Detta förstår jag ånnu icke. 2 skilling i veckan under loppet af 10 år utgör dock slutligen ett kapital af blott 10 speciedaler (40 r:dr sv. r:gs.) A. Ja, det år mycket sannt; men jag fordrar icke, att arbetarne skola taga sina 2 skilling af de penningar, som de anvånda till nyttiga saker. Jag fordrar blott, att hvarje arbetare, som vill ernå ifrågavarande stora åndamål, skall indraga — en sup i veckan. Jag begår endast, att hvarje arbetare måtte gilva nyssnåmnda centralkassa företråde framför krogvårdarnes kassor, och det år ju icke någon obillig fordran! B. Nej, det skall Gud veta. Når arbetaren, genom att indraga en enda sup i veckan, skulle vara i stånd att ernå ett så önskvårdt syftemål, så tyckes man verkligen med skål kunna hysa den förhoppning, att arbetsklassen, under en ståndigt tilltagande upplysning, bör förmå utråtta stora ting, blott den verkligen sjelf så vill. l. Ja, jag år fullt förvissad om, att det blott år viljan, som det kommer an på. Fastån den enskilte endast förmår litet eller intet, så kunna dock hela solkklasser, når de förena sig, utan minsta kånnbara uppoffring utråtta saker, som vid första ögonkastet synas otroliga, ja rent af omöjligaB. Det år visserligen sannt; men huru skall