Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1850, sida 1

Hat och försoning. (Forts. fr. N:o 21). -Jag skall förtro dig orsaken till mitt förhållande mot mina föråldrar, — yttrade han med sorgligt allvar. — Men låtom oss såtta oss hår en stund och liksom fordom vid Fyris strand samtala öppet och förtroligt med hvarandra. De unga månnen satte sig ned på Viktors kappa, hvilken denne utbredde på marken, i skuggan af en al. Hjalmar betraktade sin vån med forskande blickar: Viktor Gripensköld var smårt och reslig till vexten. Hans uttrycksfulla ansigte syntes båra spår efter många utkåmpade strider, nattvak och sjåls-anstrångningar och kanske åfven själslidanden hade blekt hans hy. Ack, det gifves andar, till sin natur upproriska, — andar, öfver hvilka aldrig fridens dufva svåfvar, dem en evig oro jagar, rastlåst mot ett oupphinneligt, ett endast dunkelt anadt mål. En sådan ande var Viktors. ... Af naturen böjd för vetenskaperna hade han med en omåttlig hunger egnat sig åt den allvarliga och djupa forskningen. Han sökte ljus —