Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1850, sida 1

Utopisten. ) B. Nå, hvad ville du då göra? A. Jag skulle börja med att göra den fattiga folkklassen förmögen och lycklig. B. Åh! hör bara! Vålan! jag vill antaga att du vore lagstiftare . A. Min första handling skulle då omfatta trenne saker: för det första skulle jag bereda den orkeslöse arbetaren en sorgfri ålderdom genom en tillråcklig pension; för det andra skulle jag stålla så till, att folkets hjelplösa barn erhölle en god uppfostran, och för det tredje skulle jag inråtta sakerna så, att man åt slitiga och skicklige arbetare kunde utlåna kaitaler, medelst hvilka de blefve satte i stånd att ingå egna, sjelfståndiga företag. B. Förtråflligt! Men på hvad sått skulle du kunna förverkliga dessa dina lofvande planer? A. Den saken år mycket enkel. Jag skulle ålågga arbetsklassen, att till en uppråttad centralkassa inbetala en afgift af 2 millioner speciedaler (8 millioner r:dr Svenskt r:gs). B. Men, i Guds namn! du såger ju, att du vill göra arbetsklassen lycklig och förmögen, och det oaktadt vill du beröfva densamma 2 millioner, d. v. s. mera, ån den verkligen eger. Det kan man i sanning såga vara -en god början.A. Jag bekymrar mig icke det allraringaste om hvad arbetsklassen eger. Jag fordrar blott, att den till sitt eget båsta skall bringa tillsammans 2 millioner riksdaler. B. Men jag begriper dig rent af icke. Tror du dig verkligen på fullt allvar kunna göra arbetsklassen rik och lycklig genom att tvinga den till ett sammanskott af 2 millioner. A. Ja; du har fullkomligt uppfattat min mening. B. Jo, vackert ock! A. Jag upprepar, att arbetsklassen skall och måste tillvågabringa en summa af 2 millioner, och jag påstår, att den kan göra det, utan att umbåra en enda sak af vårdeB. Men så låt mig då höra din plan, min kåraste bror! Du rigtigt förvånar mig. — Ur den i Christiania utkommande tidningen Morgenbladet.s