kristna staterna, ett lif, som bådar allt godt för framtiden, och sådana stater gifvas, som på de kristliga reformernas våg synas vandra stadigt mot det kristliga idealets upphöjda mål. (Månne icke af europeiska stater t. ex. Belgien och Danmark kunna råknas dit?) Ville man nu företaga sig, att alltjemt hindra reformerna i sådana stater, der det kristliga frihetslifvet, i trots af alla hinder börjat visa sig någorlunda kraftigt, må man vara såker på, att dessa tillbakahällne reformer komma i stållet en annan gång — och då på en gång — i form af revolution! Vinsten för de privilegierade samhållsklasserna af att hafva lyckats undanskjuta reformerna för någon tid, synes sålunda vara ringa; den torde, enligt vår tanka, till fullo uppvågas af revolutionernes vådor. ; Man talar om historisk kontinuitet i samhållsutvecklingen såsom absolut nödvåndig, d. v. s. med andra ord: man yrkar en långsam ulveckling af samhållsförfattningen såsom ett absolut vilkor för en lycklig utgång. Låtom oss betrakta denna fras i det ljus, som vi begagnat genom hela denna afhandling — från bilden af en gammal syndares omvåndelse! Månne en sådan menniskas nya födelse alltid och ovilkorligen sker efter lagarna för historisk kontinuitet? Sker den icke fastmera rått ofta, kanske allraoftast, helt plötsligen, såsom genom en explosion af den instångda lifskraften, hvilken man allt för långe velat hindra att organiskt utveckla sin rikedom? De europeiska samhållena vilja omvånda sig; det år uppenbart för hvar och en, som förstår sig på andliga symptomer. Man beriper allmänt, att det icke år godt, som det år; man begriper redan, till en del, hvari felet ligger, och det börjar klarna allt mera för det allmånna tidsmedvetandet, huru det borde vara i stållet. Må de maktegande derföre noga besinna sig, innan de på allvar företaga sig det oråd, att ånnu vidare motsåtta sig tidsenliga reformer! Hviske deras goda englar ett båttre råd i deras öron! Innan vi sluta, ånnu ett ord: Må man förstå oss rått! Vi hafva med allt detta ingalunda velat tala för revolutioner, såsom vore de någon ting att rekommendera. Bevare oss Gud! Vi kånna dem för vål af historien, och veta nogsamt deras vådor och förirringar. Nej, vi hafva blott velat fästa våra låsares uppmärksamhet på deras oundviklighet och naturnådvåndighet, der man ej på något vilkor vill Illåta tidsenliga reformer, nemligen i sådane stater, som äro af en mild och barmhertig försyn bestämda till frihet.