Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1850, sida 1

Låtta som gracerna svåfvade de unga flickorna ut arm i arm, förföljda af samtliga Kräkköpingskavaljerernas beundrande blickar. På min åra jag vet, hvem jag skall tillerkånna priset af dessa båda gudomliga varelser, — hviskade Zetterbom till Hjalmar. Har du sett sådan vext, sådane former., Och hvilket hår sedan! Jag tycker dock mer om sröken Fannys ljusa lockar.bålig smak, afbröt apothekaren med enthusiasm. — I hela universum finnes ingenting herrligare ån en eldig brunett, med mörka, blixtrande ögon och svarta lockar. .. Får en sådan vore jag fårdig gå i döden når som hellst, för hennes minsta nycker skulle jag.. St! majorskan kommer,afbröt Hjalmar, i det han vördnadsfullt drog sig tillbaka, får att lemna vårdinnan plats. Hennes nåd stannade och kastade en blick af vålbehag på den unge mannen, som verkligen i sin nya, eleganta frack och den blåndande hvita pikvåsten tog sig serdeles vål ut. Min båsta notarie, ett ord, om ni behagar, yttrade hon förbindligt. Man ser, att den stolta damens vrede mot Kråkköpingsbladetsutgifvare blifvit betydligt mildrad. De drogo sig tillbaka till en fönstersmyg.