Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1850, sida 2

dens hat och sejder; det var han, som öppnade deras Ögon och hjertan, så att de igenkånde syskondragen hos hvarandra och för alltid glömde sina tvister; det var han, som gaf lif åt den skandinaviska ideen. Oehlenschlåger afled utan plågor och bibehöll intill sista ögonblicket lugn och medvetande. Innan han tillslöt sina dgon i dödssömnen, tog han ett innerligt farvål af sina nårvarande slägtingar och vänner. Danmark visste att ålska och värdera en af sina största söner. Nationen gjorde allt, för att blomsterströ hans bana samt lågga sin erkånsla och beundran i dagen. Oellenschläger var också lycklig. Efter ett långt lif, rikt på storartade skapelser, rikt på beundran och åra, rikt på kårlek och vånskap, gick han bort, utan att hafva sett en enda af sina lagrar vissna, utan att för sin del hafva förnummit flyktigheten i menniskornas tycken eller ålderdomens förslöande inverkan på själskrafterna. Som han at leve — lykkedes kun Faa, Som han at hedres — blef end Ferre givet, Som han at sjunge -— vil fast Ingen naae, Som han at döe -— kun verdig gjör til Livet.Vi skola med det snaraste meddela en biograsi öfver den store hådangångne.