Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1850, sida 2

Ser jag då så förskråcklig ut?-Nej, men ni kan ju såtta in oss i tidningen 27 Kunde jag såtta in er i tidningen, min fråken, så skulle den tvisvelsutan få en strykande afsättning.Jag kånner förut att ni år en ordryttare — återtog Fanny leende. — Men nu till något annat. Ni år efter hvad jag hört, en vån till min okånde bror:Jag smickrar mig med att vara hans båsta och intimaste vån, — svarade Hjalmar. — Vi oro akademiekamrater och umgingos dagigen.-Jag år mycket nyfiken att få se honom. Hur ser han ut?Ni har då aldrig sett honom?Nej; det år ju löjligt, men håndelsen har fogat så. Min bror kom i skola innan jag föddes och om han någongång var hemma, så var jag ånnu för mycket barn att minnas honom. Sedan kom jag bort till min tant, som sitter der, och det bar aldrig sig så, att vi voro hemma på samma gång. Nu lårer Viktor ej på flera år gjort något besök hår. Ack, hvad jag långtar att låra kånna honom.-Jag skall förtro er en hemlighet, min fröken, — hviskade Hjalmar. — Men ni måste lofva att ej förråda densamma.