upplysande dess chaos, likt blixtsträålar. ... Men ack! strålarne slockna åter ... och allt blir mörkt som förut. . .. Huru finna nyckeln till lifvets gåtor? Men lika godt. ... Jag vill ej mera tala om min andes strider, om dessa mörka tvifvel, som martera mig. Jag vill tala om något annat... om henne, som jag ålskar. -Hon år i eder stad för nårvarande ... jag vet det. Elvira ålskar mig; men hennes mor synes hafva en oförklarlig motvilja mot mig. Jag kan icke begripa hvarföre. Fru Willner har stadnat qvar i Stockholm, under det att hennes dotter rest, att besöka en tant i Kråkköping. Jag hade beslutat att dröja i Upsala hela sommaren, men behofvet att se min ålskade Elvira, har rubbat mitt beslut. Jag kommer således ned om några dagar, men jag vill icke taga in hos mina föråldrar. Jag vill derföre bo hos dig, om du icke har något deremot. Du har ofta af mig begårt förklaring öfver det besynnerliga förhållande, som eger rum mellan mig och mina föråldrar. Då jag tråffar dig, skall jag beråtta allt. En gång, under utbrottet af sin vrede, har den, som jag kallat min far, sagt mig några ord, hvilka jag aldrig skall glömma. Han har upplyst sle