Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1850, sida 2

storartadt. Emellertid finnes vål knappt någon europeisk nation, som, i högre grad ån den svenska, bör ledas af starka beh ramstående andar, ty först då finna sig Svenskarne i sitt esse, och då åro de i stånd till upposlringar, och måktige bedrifter och en hängifvenhet, som år sållsynt att finna. Men stora, utmårkta mån måste de hafva i spetsen för Sig och bland sig, om något stort skall utråttas; det småaktiga, pedantiska och medelmåttiga förakta de af hjertat. De kunna likvål ;njas dervid, och så vaggas nationalandan i sömn eller förvandlas till denna slöa likgiltighet för allmånna angelågenheter, hvilken är så vålkommen för lycksökare, lismare och förslagsmakare, som då få fritt spel. Huruvida vi för närvarande befinna oss i detta stadium, vill jag icke drista mig att afgöra, helst som vi ju nu hafva en tidningspress, hvilken, med undantag af några giftiga utvexter, dagligen och med större sakkånnedom, ån jag eger, behandlar och röfvar dylika frågor; till denna press vill jag derför hånvisa. Når och huru representationsangelågenheten blir asejord, år en fråga, som knappt ånnu på några år torde kunna besvaras: men att det i alla fall under loppet af nåsta århundrade (!) kan våntas ett resultat, tyckes dock temligen såkert. Korrespondensen slutar med en revy af Stockholmspressen. I denna heter det bland annat: -Såsom nummer l och i egenskap af öfverhofmåstarinna, dekorerad med neutralitetens munlås, presenterar sig vår bedagade och officiella Posttidning, hvars göromål år att förkunna för folket de meddelanden, som de styrande lågga den på tungan, samt för öfrigt utdraga utlåndska nyheter efter mycket goda och saderligt sinnade blad. Ästoneller Morgonposten, vår journalistiska hoftrumpetare, vid hvars signaler de grå-, d. v. s. de neutrale, de konservativ-liberale eller de ropalistiska demokraterne kommenderas fram och tillbaka efter omståndisheterna. Bladets dubbla namn häntyder föröfrigt på tvenne skuldror, betäckta af en kappa, som, om så behöfves, kan våndas efter vindene. Aftonbladet, Dagbladet, Friskytten, Folkets röst, Fenrisulfren och Söndagsbladet underkastas derefter hvar för sig en flyktig granskning, som utfaller dels gillande, dels tadlande, uti vårt tycke, i båda fallen med en viss öfverdrift. Följande yttranden finna vi mera tråffande: -hore: lik nordanvinden, något kall, men ofta rik på vårdefulla afhandlingar, som, tyvårr, stundom, af brist på ett lått och populårt afhandlingssått, finna mindre uppmårksamhet, ån de förtjena. Iiden; utgifven i det pedantiska Upsala, år den till innehåll och tanke en sullståndig bild af den förstenade prosessorsandan derstådes. Ifrig kåmpe får allt gammalt, skenheligt och ruttet, torde denna-Tid-öbåst kunna liknas vid en urtafla på en förfallen jesuiterkyrkas torn, hvilkens visare står stilla. Reform; redigerad med allvar, talang och kunskaper, tecknar sig denna tidning att blifva en farlig motståndare till konservatismen, enår den högt sjunger ut, hvad andra blad blott våga hviska om. Summa Summarum: 12 dagoch veckoblad, ett i sanning betydligt antal för vår hufvudstad, och åndå hetas åtskilliga nya kamrater vara i uppsegling.—— — — F— —— —