Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1850, sida 2

allmånhet betinga. digheter, döme, emedan styrelsekommissionens försarande med hvarje dag blir odrågligare. PREUSSEN. En Berlinerkorrespondent till Hamb. Cor. skrifver under d. dennes följande rörande den omtalade öngelsks fransk-preussiska alliansen och andra dagens stora politiska frågor: De i slutet af det gamla året från god kålla gjorda meddelanden med hånseende till de förhandlingar, som egt rum emellan stormakternas gesandter och den franska republikens minister (Persigny) till sörekommande af hvarje allvarsom konflikt, förnekas nu icke eller mera i de organer, med hvilkas planer och åsigter nådvåndigheten, af ett allmånt krig ståmmer mera öfverens, ån en allmån fred. Också hår stanna de imellertid icke vid sakens verkliga stållning, utan ila, då de stådse söka ytterligheterna, med suppositionernas och förutseendets kåcka språng utan hejd före densamma, hvarpå de i kombinationernas kretslopp åter komma tillbaka till den gamla punkten. De utvidga nemligen de omtalta vigtiga diplomatiska underhandlingarne till afslutandet af fasta förbund emellan stora stater, som derigenom på visst sått skulle komma att göra front emot de makter, som icke hörde till denna allians. Ja, man låter tillochmed de nya allierade alleredan företaga sådana aftrådelser eller utbyten af provinser och lånder, som de öfrige makterna ingalunda kunde åse med lugn. Sålunda skulle förhållandena vara ånnu mycket såmre ån före konferenserna; ty i så fall måste och skulle hela Europa stå under vapen, dels för att verkliggöra, dels för att motarbeta dessa planer. Men att förhållandena icke åro sådana, derför tala icke blott reduktionerne i de stående hårarne, utan åfven statspapperens fasta hållning på alla börser. Deremot år det fullkomligt sannt, att Portens förhållande ånnu i detta ögonblick bildar en allvarsam punkt af rakt motsatta åsigter och interessen, uppkastar frågor, skapar underhandlingar och söranleder en liflig notoch kurirJexel emellan de nårmast interesserade stormakterna, England och Ryssland, eller snarare, Ryssland och England. osterrike och Frankrike åro blott medelbart, det första hufvudsakligen i anledning af de ungerska flyktingarne, interesserade i låsningen af denna fråga. Preussen står visserligen helt och hållet utanför de hår förherrskande omedelbara interessen, men detta oaktadt talade man för några veckor sedan om, att det just derför passade förtråffligt till måklare, och; likasom före freden i Adrianopel, skulle afsånda en utomordentlig gesandt för att vid konferenserne i Peru om möjligt tillvågabringa en utjemning. Men mar har uppgifvit denna ide, och grefve Pourtales, den nuvarande preussiske gesandten hos Porten, år blott så mycket interesserad i frågans låsning, som de diplomatiska interessena i Deremot har det åfven i konferenserna uti Paris funnit stor genklang, att Österrike sjelf dfvertager måklarens roll. Då nu dess såndebud grefve Stirmer, i synnerhet uti flyktingsfrågan, var omedelbart och personligen interesserad i håndelserna, som till en del hafva föranledt nya förvecklingar och liktidigt återupptagande af gamla striså lår österrikiska ministeren, vål icke som några blad påstå, beslutat grefvens rapellering, men afsåändandet af en annan duglig och erfaren diplomat i ett utomordentligt uppdrag. Med detta beslut bringar man den uppmaning, österrikiska såndebudet i i Berlin, riddaren Prokesch v. Osten erhållit att oförtöfvadt begifva sig till Wien, i en mycket nåra förbindelse. Denne statsman synes icke allenast till följe af sin militåra och diplomatiska erfarenhet, utan i synnerhet med anledning af sin noga kånnedom af Orientens förhållanden, låmplig att i Konstantinopel med framgång utföra ett så vigtigt vårf. Då ministern i andra kammaren framlade förslaget om Hokengollerns aftrådande till Preussen, a a a