kål, då jag har dig!... Det knackar på dörren. Stig in!En betjent intrådde. Ett bref till notarien — sade han. — Skall det vara svar?Gå ut i köket så långe. Jag skall komma straxt. Nå, hvem år brefvet ifrån? frågade Sabina, då betjenten aflågsnat sig. Se der; lås sjelfl Sabina låste halfhögt följande biljett: Min herre! Torde ni hafva den godheten förunna mig åran af ert besök i afton klockan fem. Jag önskar samtala med er mellan fyra ågon och tråffas i mina enskilda rum i nedra våningen af det hus, som jag bebor. Med aktning. C. G. Gripenskåld. Nå, åmnar du gå dit? sade Sabina. -Jag ser icke att jag kan slippa. ...Anamma och besitta din skrilkläda, Sabina. Du har just stållt vackert till. Majoren lårer vål vilja traktera mig med käppar, kan jag tro. -Du åmnar således förödmjuka dig ånda derhån att gå dit! — skrek Sabina. — Du har då ingen sjelfståndighetsanda.