Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1850, sida 1

saken råtteligen förhåller sig, samt att han får hålla sig till dig, emedan jag år fullkomligt oskyldig.Ja, gör det, — ropade Sabina i högsta grad uppbragt — gör det, så skola alla gatpojkarne i staden peka fingret åt dig... .Du skulle vilja utsåtta dig för en sådan skymf, som att höra sågas: Se der går en redaktör, som icke ens vet hvad för artiklar, som införas i hans tidning, utan låter sin syster sköta alltsammans. . . . Följden blefve, att du misste både förtroendet och dina prenumeranter.Pest och dåd! — mumlade notarien, som insåg riktigheten af Sabinas anmärkning. — Hur skall man då göra?Hvad som en gång år skett, kan icke mera åndras, — sade Sabina, som gerna begagnade Jacob Ärligs favorituttryck, — kom nu in i salen och åt middag!... Men du har kanske frukosterat, så att du ej år hungrig.Nog tusan år jag hungrig. Vi fingo ju ingenting annat ån ostron och hummer och dylik lös föda. Hvad har du att ge mig i dag2 -Dillkött med potatis.Nå, se det kan låta höra sig! — återtog Hjalmar, som mycket ålskade denna rått, — Kom då, låtom oss gål