Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1850, sida 1

tA prisade civilisation en skamlig slåck, att tusende sinom tusende redlige och flitige arbetare måste tillbringa sitt lif i kyffen, i hvilka en af dem, som råknas till klassen af de bildade och förmögne, knappast skulle vilja instånga sina hundar. Den, som har låst rapport de M. Blanqui sur la condition des classes ouvrieres kan göra sig en någorlunda förestållning om desamma; och Blängui år en man, hvars ord man måste såtta tro till, emedan han på intet vis tillhör socialis erne. Detta Blanquis arbete har på Chabert utöfvat ett stort inflytande. Det har satt hela hans med: lidsamhet, hela hans menniskokärlek i rörelse, och måhånda hafva vi just dessa sanna, men förfårliga skildringar af den franska arbetsklassens olyckliga stållning att tacka för de anlåggningar af arbetareboståder, hvilka nu som båst pågå i Paris. Blanqui yttrar på ett stålle i sitt arbete: -Jag har föresatt mig att vrskildra allt detta elånde i hela dess nakenrhet, och jag uppmanar alla mån af åra och -mensklighetskånsla att afhjelpa detsamma.De af Blanqui meddelade statistiska uppgifter, rörande den sednast intråffade kolerafarsotens hårjningar bland den arbetande klassen i Paris lemna de mest sorgliga bevis på, i hvilken öfvervågande grad nåmnde folkklass led af denna förfärliga landsplåga, och Blanqui måste uttala den fasavåckande sanning, att, hvad beträfsade lifvets mest oumbärliga förnödenheter, besinna sig i Frankrike förbrytarne i ett vida fördelaktigare låge, ån de fleste arbetare. Planen med ifrågavarande ci ts ouvrieres, eller boståder för den arbetande klassen, går ut på att förskassa den frie arbetaren ätskilliga af de beqvåmligheter, som han nu helt och hället mäste sakna, och att förverkliga den i sig sjelf gagneliga gemensamhetsprincipen, dock icke från en ultra-Socialistisk, utan från en ekonomisk synpunkt. Likasom man genom en stat drager ett nåt af lernvågar, liksom man med nya byggnader förskönar en stad, liksom alla innevänare i en sådan hafva fördel af att den belyses med gas — på samma sått anser Chabert, att man i de af honom föreslagna inrättningar skall kunna förskaffa arbetarne lifvets oumbårligaste förnödenheter, utan att behöfva skrida till de ytterligheter, som socialismen framståller såsom mål för sina stråfvanden. Chabert har visat mig fullståndiga planer till tvenne af dessa boståder för arbetsklåssen; en för 2:dra och en för 10:de arrondissementet, hvilket sistnåmnda just år den, som nu år under byggnad i gatan Rochechouart. Det år ståtliga byggnader, ehuru med ett visst kasernaktigt yttre, hvilket dock vid anlåggningar af denna beskaffenhet aldrig kan undvikas. I arkitekten Veugnys ålskvårda personlighet har Chabert funnit en ypperlig och genialisk verkstållare af sina planer. I hvart och ett af staden Paris 12 arrondissementer skall, såsom förut blifvit nåmndt, en dylik arbetarebostad blifva uppförd, och framdeles, om tillgångarne så medgifva, en sådan i hvarje qvarter. Attbörja med har man, efter att 16,800 aktier blifvit tecknade, gripit det stora verket an med uppförandet af den i gatan Rochechouart, hvilken på sått och vis sålunda kommer att blifva ett slags profinråttning, hvars framgång kommer att asgöra de andras öde.