Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1850, sida 1

—————— —————— —— bord, som i ordets hela bemårkelse var öfverlastadt med glas och buteljer. En qvartett kom till stånd, och den ene: hellmannianarn efter den andra uppståmdes. Vånnerna hade satt sig så, att de kunde se ned på gatan och göra sina anmårkningar dfver de personer, som gingo förbi. Ingen slapp undan helskinnad, tyi småståderna hafva de flesta af innevånarne, som man vet, tungor, hvassare ån sylar. Och herr Zetterbom och hans bordsgåster gåfvo i detta fall icke efter för någon. De goda Kråkköpingsboerna tycktes hafva fått en rigtig promenadvurm denna dag, ty den ena gruppen efter den andra tågade förbi, alla bespejade och kritiserade af de muntra bröderna hos Ekmarken.-Se der, — ropade Zetterbom — ha vi ju sjelfvaste kapten Torrklint. . .. Han går och Småhostar, som vanligt. ... Låtom 088 dricka hans skål, då han går förbi. . . . Nej för tusan — utropade Hjalmar, som var den. nyktraste i sållskapet, — förolåmpa icke karlen.... Du kånner honom ju och vet, att han ej förstår skåmt.Fö.-ö. t. står han han in. inte? — hickade Ietterbom, som var temligen beskånkt: — nå .. Så... Sk. ska jag lår..a ho.nom då.