Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1850, sida 2

Willner lårer som sicka hafva blifvit djupt föroråttad af majorskan, jag vet ej på hvad sått. Imellertid har detta grundlagt ett hat, som ånnu efter så många år icke gifvit med sig och för hvilket de unga nu få plikta, förutsatt nemligen, att de ålska hvarandra. Det år verldens vanliga gäng.Ja — sade herr Zetterbom, i det han höjde sitt glas, — du har rått bror. Det gär utan tvifvel en Nemesis igenom verlden. . . Vi få plikta för våra fåders fel... . Jag till exempel, som brås på min mor ... Kors — afsbröt notarien — jag trodde att du, för att begagna prosessor F:s uttryck, var mera fåån mödernelik.Håråt skrattade alla, men herr zetterbom återtog, utan att låta störa sig: Det år dock tvertom; jag år mera möån fådernelik, ty min mor var, liksom jag, en person utan förmåga att hushålla. Då hon var flicka höll hon på att ruinera sina föråldrar som voro mycket Svaga sör henne och då hon blef enka, förstörde hon snart större delen af den förmögenhet, som fallit på hennes lott efter gubben, far min.Nå, men under den tid hon var gift dä?Då fick hon lof att hålla sig på mattan, ty gubben var en man, som förstod att hålla