—— — — — — —— på styfvern.... Men ni ser, att jag har ärft visserligen min fars apothek; men likaledes min mors anlag. ... Det år nu en gång mitt öde.... Hvem tusan rår derför. Hvad vill du att jag skall göra dervid?-Följa din mors exempel. Skassa dig en hålft, bror Zetterbom, som sätter bom för din kassakista, då du ej förmår göra det t FJels. Det år lika omöjligt, som att såtta bom för de qvickheter, som strömma från dina låppar. Men lika godt, mina herrar! låtom oss nu pokulera. ... Hvar och en skall söreslå en skål... Bror Sparfvenflykt skall börja. ... Du skall hålla tal på vers Öfver den lycka, som våntar dig i åkta ståndet. Skall han icke, mine herrarRätt så! — utropade Hjalmar. — Alla kåra blifva poeter, det år en R sanpnes erkånd allt sedan salig Adams tid. ... Han var den förste rimsmidaren, ty ormen lärde honom att göra sin kårleksförklaring för mutter Eva på vers. Din stundande förening skall inspirera dig, min bror.Nej, nej, — sade Sparsyenllyckt. i det han vred sig på stolen — det år förgåfves, mina berrar. Icke ens denna förening kan hos mig åstadkomma någon poetisk flygt. . Forts.)