Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1850, sida 1

Å EW k EZNIf 9AU UGU1 UTLI11881111110) vviI 1T1 det lågre presterskapets lydnad sörjer nog, som det vill Synas, jesuiternas samfund, ehuru deras bemödanden icke öfver allt kunnat lyckas lika vål, t. ex. ej i Frankrike, der man såg icke så få prester på folkfrihetens sida redan innan någon revolution der intrådt. — Huru förunderligt! Kristendomens lårare, frihetens egna målsmån, vilja icke godvilligt medgifva, att ens i presterliga stater, i i kyrkostaten, den inre friheten får uttrycka sig i någon verklig yttre frihet, d. v. s. i politisk frihet! Hårmed år alltså det mårkvårdiga factum konstateradt och bevisadt, att ett kristligt presterskap gifves, som alldeles icke anser sig förhindradt, att på en och samma gång vara den inre frihetens målsman och den yttre frihetens fiende; icke förhindradt, hvarken af möraliska eller logiska skål, att förklara sig på en och samma gång vilja befordra folkets inre frihet och folkets yttre oförminskade tväng. Man förnimmer hår icke, eller åtminstone bryr man sig alls icke om, kristendomens maning till hvarje sann kristen, att— naturligtvis på laglig våg, — åfven söka, blifva utvårtes fri t. ex. 1 Kor. 1: 21. -År du kallad i tråldom, haf der ingen sorg om; dock kan du fri varda, så bruka det hellre. — — I åren dyrt köpte; blifver icke menniskors trälar. — Hvad tycker nu låsaren om ett sådant presterskap?). Hos oss, inom den protestantiska kyrkan i Europa, och sårskildt inom vårt fådernesland — år det visserligen icke på långt når så illa som i de katolska staterna. Bibeln sprides af vårt presterskap med berömligt nit och verksamhet; dermed sprides åfven sjelfva frihetsfröet. Hvad fromhet, hvad inre frihet, kortl. hvad tro, som brinner hos vårt folk, — hos folket kanske mera, ån hos de så kallade bildade klasserne, — den elden år dock vårdad af våra prester. Vi hafva folkskolor — huru de nu ån må hafva kommit till: (med eller emot det hågre presterskapets vilja) — nog af: de vårdas i allmånhet med berömlig omsorg af vårt presterskap: och den, som bor på landet, får nogsamt öfvertyga sig om de strider, som presterne der hafva att kåmpa emot mörkret och fördomarne. Hår år således — i dessa hånseenden — en himmelsvid skillnad emellan katolska. och protestantiska lånder i Europa. Men en annan fråga år: har dock icke åfven det protestantiska presterskapet i vår verldsdel någon förskyllan deri, att den kristliga friheten hos oss ej ännu kunnat utbilda sig i den yttre frihetsform, som redan eger rum i andra kristna lånder på jorden, t. ex. Amerika och som för sjelfva den inre frihetens utveckling visat sig förmänligare, ån våra nårvarande statsformer? — Nog sade Luther sjelf sanningen inför de måktige; nog förutsade han den verldsliga despotismens slut, (hvartill åfven hörer det yttre adelskapets undergång), frihetens ankomst åfven i utvårtes måtto, och yrkade trosfrihet och lårofrihet för hvarje bekånnelse (se Luthers predikan på 8 söndagen efter påsk n:o 80, samt hans högst mårksga skrift: om verldslig öfverhet, huruvida man år ) Hvilka ämnen till prelater i katolsk anda man kan påtråssa åfven inom vår Lutherska kyrka, kan inhåmtas af följande bevis, och hvaraf, man kan sluta huru menniskonaturen öfver allt år sig lik. Ofvanstående bibelstalle tydes nemligen af konungens i Preussen gunstling, soch hofpredikant 2) von Gerlach på följande sått: År du kallad till kristendom såsom trål, låt det ej bekymra dig; men om du också kunde fri varda, begagna det förra hellre, d. å. förblif ändå hellre i din kallelse som träl. — ;Åpostlen,, säger v. Gerlach, vvill så helt och hållet lösgöra de kristna från allt ångsligt traktande efter förbättring i deras jordiska förhållanden, att han råder den, hvilken såsom slaf blifvit troende, att äfven, i fall friheten tillbjudes honom, föredraga slafståndet., — — — Hvarföre bjuder han då den, som kan blifva fri, att hellre förblifva slaf? För att visa, att tråldomen icke skadar, utan till och med år helsosam. , Till bevis på denna tydning åberopar v. Gerlach biskop Chrysostomus i Constantinopel. (Man låse 0. v. Gerlachs förklaring öfver Nya Testamentet, öfversatt af Wensjoe, Upsala 1843.) — Huru vål gör det icke ett rent kristligt sinne, att efter denna hierarkiska, utan tvifvel okristliga tydning, få låsa den på en gång genom sitt djupsinne och sin tro utmärkte Olshausens förklaring Öfver nämnde ställe. Hans ord lyda sålunda: Slafveriet, som i Pauli tid egde rum i hela gamla veriden, står emot det frigörande evangelii anda, och Paulus råder också de omvånde slafvarne, att såka friheten, om de (naturligtvis på lagligt och låmpligt sått) kunde vinna den; han råder äfven de fria, att icke på något sått spilla bort sin frihet. — — — Omöjligen — så fortfar Olshausen — kan den tanken vara uttalad af Apostlen, att en slaf skulle förblifva i sitt slaftillstånd, åfven om han kunde erhålla friheten., Aren NAshancans hihelförklaring År gä