Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1850, sida 1

i England, den emellan Manchester och Liverpool, krossades han vid den första profresan på denna jernvåg, under hjulen af en af vagnarne. Det var Marcius Curtius, som störtade sig i djupet, då han råddade fåderneslandet. Efter Huskisson omvexlade visserligen Whig-och Tory-ministerer; men frihandeln var så understödd af den allmånna opinionen, att Peel, som alltid rådfrågade densamma, nödgades öfvergifva aristokralien, och öfvergå på de liberalas sida. Peel hade mera holitiskt mod, ån någon annan engelsk minister före honom haft; och det var han, som år 1842 vågade upphåfva spanmålslagarne, hvilka man dittills ansett för Englands palladium samt yttersta grundvalen för dess makt och dess inre vålstånd. Med dessa lagars fall, och genom det understöd, som manufakturerna derigenom vunno, egde åkerbrukaren rått att fordra, att åfven skyddstullen för manufakturerna skulle borttagas; och detta skedde år 1846. Imellertid hade, under hela denna strid af nåra 20 år, emellan det gamla och nya handelssystemet, genom en besynnerlig skickelse jernbane-anlåggningarne utvidgats till en förvånande grad, utan att någon syntes ana, att dessa båda förändringar hörde tillsammans såsom själ och kropp. Men jernvågarnes införande skedde visserligen icke utan strid. Når och hvar har icke hvarje stor sak haft sina siender? Jernbanorna hade sina vedersakare, liksom den fria handeln. Regeringen och parlamentet förhöllo sig, under denna tid, alldeles passiva ijernvågsfrågan. De införde icke en gång en expropriationslag i England; och sannolikt har i intet land jernbanornas anlåggning mått så stora hinder, som i England. Men man ser hår, och i denna stund, hvad upplysningen vill såga inom medelklassen; ty i England förstod man skillnaden emellan den direkta och indirekta vinsten af en anlåggning, hvilken uppfattning småningom utbredt sig till alla lånder — utom måhånda till vårt eget kåra fådernesland, der man icke synes förstå den -—; och numera utgör denna skillnad den egentliga grunden för jernbanornas utvidgning på kontinenten. Vid samma tid, som frihandelssystemet var fullåndadt i England, var i det nårmaste ett jernvågsnåt anlagdt i alla Englands industriella trakter. Att dessa två förändringar intråssade och föregingo alldeles under samma tid, råddade England, som otvifvelaktigt genom frihandelssystemets införande, derest icke jernvågsnåtet i England vid samma tid hade varit i det nårmaste fullåndadt, skulle sett sin industri, sitt åkerbruk, sina manufakturer och sin handel derigenom falla, samt ministeren tvungen, att liksom Ryssland under kejsar Alexanders tid, hvilken gjorde samma försök, återgå till det gamla prohibitiva systemet, hvarom nu i England icke mer kan blifva fräga. Men mitt bref har blifvit för långt; och jag skall i mitt nåsta söka utveckla det sammanhang, som i England visat sig vara emellan frihandeln och transporternes beskaffenhet i ett land. C