Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1850, sida 1

ån den andra, och Hon talade gerna om denna tillfälliga likhet med den frejdade drottningen. För öfrigt hade hon rödt hår och maskstungna tånder, hvilket sednare ej betydde så mycket, emedan hon högst sållan skrattade och således icke ofta kom i tillfålle att visa dem. I moralisk mening deremot -visade hon temligen ofta tånderna. ... Hennes lynne var nemligen mycket hvasst och hastigt till vrede. Han var eldfångd som en Jönköpings tåndsticka, och då hon blef ond, skonade hon hvarken vån eller fiende. Hon var i hela staden mycket fruktad för sin hvassa tunga och de bitande, ofta qvicka anmärkningar, hon gjorde öfver grannarne. Den enda person, som mamsell Sabina kunde tåla och för hvilken hon hyste ett slags ömhet, var hennes bror, Hjalmar. Visserligen grålade hon ofta åfven på honom; men det skedde dock sållan i ondo, utan endast af brist på annan sysselsättning. För öfrigt bistod hon honom troget med råd och dåd, skötte hans hushållning med drift och omsorg och hjelpte honom nitiskt med redigerandet af stadens tidning, Kråkköpingsbladet, som utkom tvenne gånger i veckan, nemligen alla helgfria onsdagar och lördagar.