lan de unga slickorna, hvilket vi hår ofvan anfört. Det var en Junimorgon. Klockan var sju och solen lyste vänlig in i notarien Krusenstedts tidningsbyrå, belågen i åndan af staden i ett hus, som, efter hvad vi förut inhemtat, tillhörde honom sjelf, emedan han årft det efter sin far. En person satt vid hvar sin ånda af det svarta skrifbord af masur, som stod emellan de båda fenstren. Den ena af dessa personer var en ung man, den andra en gammal flicka. , Den unga mannen, eller notarien sjelf, var sysselsatt med att genomlåsa ett papper; fruntimret åter skref med mycken snabbhet, i det hon dock understundom gjorde ett och annat uppehåll för att fundera. Mamsell Sabina Krusenstedt var trettiotvå år gammal; detta öfverensståmde dock ingalunda med hennes egen uppgift, ty hon påstod sig sjelf icke vara mer ån tjugonio. Mamsell Sabina hade ett mycket rådfrusigt, kopparrigt och fråknigt ansigte. Hon var rödögd och skelade något. Hennes nåsa var mycket lång och hennes låppar tjocka. Dessutom var hon sned och låghalt. Liksom på I drottning Kristina var hennes ena axel högre,