Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1850, sida 1

—— D D antage vi, att dess afsigt dermed var, ej allenast att uppmuntra sjöfarten och handeln i allmånhet på aflågsna haf, utan ock, att derigenom föranleda att svenska nationen eller konsumenterne skulle för framtiden erhålla de ifrågavarande låndernas produkter och tillverkningar till lägre priser, och på billigare vilkor, ån om de, såsom ditintills ösligt varit, skulle tagas ur såkallade andra handen, eller ifrån någon af de förenämnde eller dermed i lika kategori varande upplagsstållena. Utaf desse af oss supponerade regeringens afsigter, har blott den förra uti någon mårkbarare mån realiserat sig, den sednare deremot icke. År för år har sålunda visserligen den svenska sjöfarten på transatlantiska lånder tilltagit, men, om de ifrågavarande tulllindringarne dertill varit den mesf verkande orsaken, anse vi i hög grad problematiskt. Utan tvifvel hafva tull-lindringarna i början dertill bidragit, genom att gifva spekulationsandan en rigtning åt så beskassade företag; men vi tro, att derjemte den mer och mer inom landet utbredda högre skeppsbyggnadskonsten, samt låttnader af olika slag för konstruktionen af billiga och goda fartyg, åfven dertill hafva uti betydlig mån varit medverkande. Desse sednare orsaker hafva nemligen satt oss i stånd till att kunna med fördel konkurrera uti den transatlantiska frakthandeln med de fleste öfrige sjöfarande nationerna, och vi draga ej i betånkande att antaga, att denna möjlighet för vår flagga att kunna erbjuda lika goda och lika billiga fraktlågenheter, som någon annan nation, har uti sednare tider i vida högre grad, ån den uppmuntran, som tull-lindringarna medfört, föranledt vår utvidgade fart på de transatlantiska farvattnen. Såsom ett bevis för hvad de af oss sednast anförde orsaker kunna uti ifrågavarande afseende verka, utan någon tillhjelp af differentiala afgifter för den direkta importen, framstår den rigtning i frakthandeln, hvilken den norrska handelsflottan under sednare åren tagit. Uti nåstan alla vigtigare hamnar i Amerika hafva nemligen de norrska fraktfararne, under det sista decenniet, betydligt tilltagit, och farten med norrska fartyg på aflågsna farvatten vinner ovedersågligen med detta stadgande oaktadt, fingo på begäran, sortsara) uti underrättelserna till 1830 års tulltaxa, äfven kontrasignerad af Herr Skogman: att de skulle med 1832 års ingång Snedsåttas till hälsten och vid slutet af år 1833 alldeles upphöra; men detta hindrade ej regeringen, att låta dem genom skrifvelse till kommers-kollegium af d. 20:de Okt. 1832, tills vidare få fortfara, och med detta tillågg har man derefter återfunnit dem i alla de fyra tulltaxor, som sedermera blifvit utfårdade. Vi svåfva i okunnighet om skålen för desse, såsom det oss tyckes, inkonseqventa regeringsåtgårder, enår vederbörande, under sednare regimer, bortlagt det förr existerande, goda och för allmånheten upplysande bruket, att motivera sine författningar. Man borde annars antaga; att regeringen år 1826 betraktade systematiseringen af de äldre sorsattningarna, snarare såsom en öfvergångs-mesyr, ån något af omståndigheterna då påkalladt, nytt tillgårande; samt, att den år 1830, når öfvergångstiden förlångdes, ånnu ej hade i detta afseende haft anledning att föråndra sin åsigt; ty till en sådan slutsats leder ovedersågligen det tvenne gånger — och med mellanrum af fyra år — upprepade beståmmandet af tiden sor tull-lindringarnes upphörande. Huru hårmed ån tillgått, så sortsara ännu 1850 regeringens obeslutsamhet och det tillsvidare-system, som i detta fall oeh under egiden af Herr Skogmans kontrasignation för 34 år sedan tillkom. Tanner —