Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1850, sida 1

Jo, ser du — återtog Louise med vigtig mine — saken år den, att notarien som redigerar stadens tidning, Kråkköpingsbladet, genom flera artiklar i liberal anda våckt majorens missnöje. Denne sednare år nemligen en inkarnerad aristokrat och majorskan eller friherrinnan — som hon gudbevars skall heta efter hennes sar var baron — år ett högfårdigt stycke, som gerna ser oss smäfolk öfver axeln.... Hon år mycket dryg och inbillar sig vara det enda bildade fruntimmer i staden. Nå, nu kan du vål begripa, att notarien, som år mycket frisinnad icke kan stå vål på det hållet. Också har majorskan mer ån en gång sökt pika honom i våra societeter, men han har nog gifvit henne så godt igen och nu vågar hon sig icke på honom mer. Det skall blifva roligt att göra bekantskap med er intressanta notarie — sade Elvira med ett ironiskt småleende. — Nå, har han någon inklination?Det år icke utan att han haft något attachement för Mina Grönqvist och hon var visst mycket förtjust i honom. . . . Emellertid har han dock gått miste om partiet genom sin obeslutsamhet, ty det påstås att rådman Grönqvist nu amnar gifta bort sin dotter med löjtnant Sparfvenflykt på Råby . . . du påmin