Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1850, sida 1

Uii — stycke från skolhuset. Familjen var belåten, och framförallt gåSten, som i alla svenska skolmåstares namn med god aptit förtårde den lika smakliga, som rikliga måltiden. I en iskall kammare uppå vinden stod en högt uppbåddad med bolstrar under och bolster öfver försedd dubbelsång, omgifven af blå sparlakan med nedhångande fransar och tofsar. Detta var gåstrummet, och der gick jag till hvila. Om morgonen, som var frisk och klar, besågo vi skollårarens egor, som lågo ett litet De syntes mig tillråckliga att lefva af för en man, som sjelf vill arbeta, hvilket skollåraren sade, att han också gjorde. Åkern gaf vanligtvis 10—12:te kornet; och blott en liten del af den låg i tråde. Kl. var nu 9 på f. m., och barnen ankomna; högsta klassen mellan 10—15 år, 43 till antalet. De skulle vara 54. Ingen hade öfver en svensk fjerdingsvåg till skolan. Pliktfållas de frånvarande i dag? Nej, några åro sjuka och åfven de andra befrias, ty under kriget hafva vi fått tillåtelse att slippa tillåmpa detta odiösa straff; hvadan också försummelserna under denna tid varit talrikare, ån någonsin. En psalmvers afsjöngs, och undervisningen började. Första timman skulle enligt schemat egnas åt Balles lårobok, den i Danmark legitimerade undervisningsboken i kristendomen. Den år skrifven, som ett vanligt theologiskt kompendium, i kapitel, paragrafer och anmårkningår, tryckta med siuare stil, samt bibelspråk, utdragna under hvarje stycke, ungefår af samma omfång, som Norbecks theologi hos oss: Dess innehåll och form åro båda alltför abstrakta för barnens uppfattning. Jag. undrade, huru skollåraren ville examinera öfver denna bok utan frågor. Det tillgick på följande sått: Lår.: Hvarom handlar 5:te kapitlet? Barnet: Om Synderes Deelagtigiörelse i den os af Christus forhvervede Naade og Salighed. Man behöfde blott höra tonen och hastigheten, för att fatta den tanklöshet, hvarmed bar net uppramsade de heliga sanningar, som detta kapitet hade till öfverskrift. Man behöfver icke hafva kårlek till kristendomen, blott sundt förnuft och en sund kånsla, för att intagas. af leda för detta sått att inviga barn i den heligaste och dyrbaraste af alla kunskaper, som en menniska kan inhemta. Kristendomen måste vara något annat, ån denna utanlåsning, eller också visste icke de första kristna århundradena, hvad kristendom var. Lår.: Lås upp 3:dje 8! Barnet började ramsa upp en utanlexa. Lår.: Fortsått du! (pekande på ett annat barn). Barnet fortsatte utanlexan, och på detta sått ätgick första timman att höra, om alla 43 barnen, som hade samma pensum, kunde sin utanlexa. Några kunde, andra icke, ehuru minsta antalet. Hvad nytta barnen hade af denna I:sta timma, vill jag lemna osagdt. De svagare skulle slåpas med den, som hade låttare att fatta, och derföre var lexan också så kort, att den, som aldrig så litet tånkt på saken, nådvåndigt skulle plågas af detta ideliga upprepande af ett och samma stycke. Fortare frampladdrar ej : —w Ä—t