Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1850, sida 1

t a — katoliken sina pater nosler och ave Maria efter radbandet, ån dessa barn ramsade upp 3:e S i 5:te kap. i Balles lårobok. Huru förklarar herrn detta för barnen? Det skall just nu börja. Han började då att gå fram och tillbaka på golfvet, talade med både sammanhang och tydlighet, men lika abstrakt och lika mycket utan tillåmpning, som låroboken. Det var alldeles som om man hört en 21-årig medelmåttig student aflågga sitt kateketiska förklaringsprof på seminarium. Jag förstod hvart ord ganska vål, och det gjorde visst åfven ett och annat af barnen; men aldrig ett enda ord lade sig på hjertat. Det gick in genom ena och ut genom andra örat, utan att lemna annat intryck efter sig, ån att 4 timma var bortnött. Då och då gjordes några frågor, och når de slöto sig så noga till texten, att barnen kunde finna någon gemensamhet i frågan och den ena eller andra raden i utanlexan, så ramsade de åter upp en liten bit som svar. Nu fingo de några minuter fria. Kl. nårmare 11 begynte innanlåsningen. Birchs låsebok:) begagnades, jemförlig med Regners korta begrepp. Allt måjligt fanns der, och det var der, som barnen egentligen skulle inhemta sin bildning. Men åfven den brukades mest som verktyg för inhemtande af fårdighet i innanlåsning, och sannerligen, åfven om låraren (hvarpå jag icke tviflar) haft den båsta vilja att begagna den för annat åndamål, så kunde han icke, då alla 43 barnen af så olika ålder, låsefårdighet och fattningsgåfvor skulle skåras öfver en kam och slåpas fram till approbatur i konsten att låsa innantill, hvilket, inom parenthes sagdt, icke år någon så ringa konst. På hela timman fick hvarje barn låsa högst 2 gånger. Den 3:dje timman anvåndes till råkning. Af denna undervisning hade barnen utan tvifvel största nytta, emedan hvarje liten grupp fick sin tabell att råkna efter, och en mera utbredd och jemn aktiv verksamhet kom i fråga. Hvad låses i eftermiddag? frågade jag, sedan barnen fått middagsrast, och jag var fårdig att gå. Då skrifva vi; får jag visa deras skrifböcker! ; De voro alla med den hår s. k. danska, hos oss svenska stilen och några få hade hunnit fårdighet i skrifvande af latinska bokståfver. De danska förskrister, som begagnas, åro utmårkt vål, men i mitt tycke ej fullt redigt, skrifna; de latinska ojemförligt mycket efter våra. Den v. Mentzerska skrifmethoden år icke ens kånd till namnet. Barnens skrifböcker kunde ingen annat ån berömma. Och sedan sjunga de-fortsatte låraren. Skulle jag ej kunna få höra litet deraf på förhand? Mer ån gerna-. — Barnen inkallades igen och sjöngo hårliga, sköna sånger af Ingelman, Grundtwig, Andersen, m. sl. af Danmarks store försattare. Äfven sjöngo de ett par koraler, ) Det bör anmårkas, att en förträsslig låsebok för Danska folkskolorna för icke långe sedan utgifvits af prof. Hjort i Soröe. Den innehåller kartor, afbildningar m. m. och år skrifven på ett populårt språk. Rått anvånd kan denna blifva af stor vigt för folkbildningen i Danmark. Den begagnas redan i några skolor.