Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1850, sida 2

Nåvål, — återtog Elvira — låt oss då prata om gammalt och nytt... Det år ju så långe sedan vi sågo hvarandra . . Hela tio åren, tror jag. Ja — det var en rolig tid — inföll en af flickorna. — Vi voro ofta ute hos dig på er lilla vackra landtgård — minns du det, Elvira? Men sen dog din far och så flyttade diu mor till Stockholm och vi återsågo hvarandra icke . Ja — och ofta var jag hår i staden hos edra föråldrar eller hos min tant — återtog Elvira. — I er trådgård, Louise, lekte vi många gånger hök och dufva. Men nu åro vi vordna 2stora-, såsom vi så ofta önskade, då vi voro små... Nåvål — tycker ni, att ni vunnit på bytet. Nej, nej, — ropade vånninnorna med en mun — så roligt, som vi hade på den tiden, få vi aldrig mer.Nå kåra Louise, lilla, — återtog Elvira — du, som varit Kråkköpingsbo i all din tid, skulle vål kunna beråtta mig något om inrikes stållningar och förhållanden. Jag kom i går afton, som du vet, och har ånnu ej hunnit att rått orientera mig... Hvilka åro för nårvarande stadens lejon och hvad hafva vi för familjer här?IO — sade Louise — först och främst ha