Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1850, sida 1

Och om Adelaide vågrar?Hon?. . Har ingen fara. . . Hennes hjerta år icke mäktigt af någon stor varaktig passion. ... Hon skall trösta sig, ty hennes kårlek för Willner var ingenting annat ån ett sinnenas rus... . Stålld mellan de tvenne alternativerna, sin fars förbannelse och giftermål med min kusin, skall hon vålja det sednare, ehuruvål hon naturligtvis hellst skulle se, att ni gåfve er vålsignelse till hennes giftermäl med inspektoren.-Aldrig! — utbrast öfversten häftigt uppfarande — aldrig gifver jag mitt bifall till denna förening. . Må hon taga honom, men i samma stund upphör hon att vara min dotter.-Nä — hvad såger ni då om mitt förslag?DbDerom vill jag tala med Adelaide nu genast och antager hon det, så skall jag ånnu förlåta henne, ehuru mycket hon felat. . Men om saken förhåller sig som du såger, så år ingen tid att förlora.Öfkersen gick. Det går bra — mumlade Amelie för sig sjels. — Jag och Willner åro råddade.0 höjd af mensklig dårskap! — fortfor den unga flickan med en föraktlig krökning