Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1850, sida 1

—— mÄ((— — funnit ett det kraftigaste understöd, så vål, genom framskassandet och beredandet af de befordringsmedel, som handeln för sin utveckling behöfer, som ock genom upphåfvandet och undanrödjandet af de bördor och hinder, som kunna hämma eller fördröja denna utveckling. En blick på det jettestora jernvågsnåt, som under få år har utspånt sina maskor dfver hela det civiliserade Europa; en blick öfver den verksamhet, som ett nårbelåget lands lagstiftande församling har ådagalagt, och genom hvilken grundvalarna för en genom ärhundraden sig stråckande byggnad af handelelagstiftning på en kort tid blifvit undanröjde och förnyade, lemnar bevisen för rigtigheten af det sagda. De nationer, som, antingen af sorglöshet eller af en viss förkärlek för det bestäende, rygga tillbaka för denna allmånt herrskande anda för verksam het och reformer, de skola försent ångra sig. Talrika hånder hålla sig redan uti beredskap att tillegna sig den andel af verldshandeln, hvilken de låtit undslippa sig. Den arfsslott, som en sädan nation må besitta ifrån föregående generationer, den går under få år förlorad. Just den höga grad af utveckling och fullkomnande, hvilken handeln i våra dagar uppnått, friheten uti dess rörelser, friheten i dess beråkningar, såtta den i stånd, och göra den beredvillig, till ombyte af sina såten, så snart en fördel får densamma visar sig på en plats, hvilken ej en annan åfven erbjuder, eller hinder för densamma på ett stålle undanrödjas, hvilka man låter fortfara på ett annat. Vaksamhet och anstrångning fordras fördenskull nu mera ån någonsin. Desse tillkomma dock hufvudsakligen den enskilte statsborgaren att iakttaga. Der, hvarest folket saknar företagsamhetsanda, sparsamhet och drift, der åro regeringarna numera vida mindre i stånd, ån fordom, att, genom sin mellankomst, afhjelpa de existerande bristerna. Regeringarnes enda pligt år hådanefter, att så mycket som möjligt akta derpå, att ej ett sundt och nyttigt begagnande af de hjelpmedel och fördelar, som landets naturliga förhållanden och låge samt dess innevånares egenskaper och förmåga erbjuda, må hindras eller omintetgöras genom planlösa, oförståndiga och skadliga statsinråttningar och tillgöranden; att lagar och författningar må hålla lika skridt med nationens utveckling, tidens anda och ögonblickets fordringar. — Det år ock denna uppgift, denna skyldighet, som regeringen söker att uppfylla, når den dfverlemnar till generalstaterna bilagda lagförslag. Ministern dfvergår derefter till motiverna för lagförslagets delar, samt redogör på ett högst förtjenstfullt och utförligt sått för låmpligheten af hvar och en af de speciella beståmmelserna, som han föreslår. Det hela år, med ett ord, och såsom vi redan anfört, ett dokument, som beråttigar dess författare till en hög ståndpunkt såsom statsman och minister. Med afseende på vär i början håraf anförda yttrade farhåga för att de så kallade tulllindringarna, eller vårt disserential-tullsystem, skulle hindra oss ifrån att komma i åtnjutande af de förmåner, som det ifrågavarande lagförslaget öppnar, så år den, såsom redan anmårkt, till fullo bekråftad och såsom bevis