Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1850, sida 2

— KURHESSEN. Hår hafva samtliga borgmåstarne hotat ministeren att nedlågga sina embeten, om de i landet liggande . fråmmande trupper icke dragas tillbaka, enår de icke kunna förena det med sin ed, att iakttaga samhållets vål, att pålågga der sådana bördor, som en permanent inqvartering förorsakar. FRANKFURT. Den 20 Dec. kl. 2 eftermiddagen nedlade erkehertig Johan sin af tyska folkets representanter för 14 år sedan emottagna vårdighet i de tvenne tyska stormakternas hånder. Då kom folket honom jublande till måtes såsom personifikationen af den tyska enhetens ide: Intet Österrike, intet Preussen, ett enigt, måktigt Tyskland!Nu har den, som en gång yttrade denna tanke, resignerat för Österrikes och Preussens kommissarier : vIntet Tyskland, ett måktigt Preussen och ett starkt Österrike! Klockan I trådde riksföreståndaren in i förbundspalatsets sal, ledsagad af sina ministrar. Kommissarierne sramlade derpå den d. 30 Sept. emellan Österrike och Preussen afslutade traktat och samtlige tyska regeringarnes tilltrådesförklaringar, med undantag af Oldenburgs ocu Luxemburgs, som ånnu ej blifvit afgifna. Riksföreståndaren höll derefter ett tal, hvari grundidten år ungesår den, att sedan nationalförsamlingen till följe af sitt eget förvållande gått under, kunde han endast nedlågga sin makt i samtlige regeringarnes hånder och kånde sig manad att förblifva på sin post, tills en annan organ blifvit skapad för Tysklands gemensamma interessen. Sitt bekymmer för Tysklands framtid kande han låttadt, i det omsorgen för densamma öfvergått till de begge tyska staters samverkan, hvilka till följe af sin makt först och fråmst voro kallade dertill. Riksföreståndarens tal besvarades af österrikiska kommissarien HKiibeck, med några ord, hvilka inneburo, att Tyskland år skyldigt erkehertig Johan evig tacksamhet för det han befriade det från anarkiens fasor; nu kunde han med gladt mod vånda tillbaka till sina vetenskapliga studier. Hårmed var ceremonien förbi. Ingen af de tyska staternas befullmåktigade, eller de i Frankfurt tillstådesvarande diplomatiska agenter hade gjort sig det omaket att öfvervara den. Efter dess elut, skyndade den lille riksministern Detmold genast ur staden till sin hemort Hannover, efter att han och de öfrige riksministrarne emottagit den Österrikiska Leopoldsorden, hvaröfver peutsch. Reform-ståller sig mycket harmsen och kallar det en förhatlig demonstration af Österrike-, medan den dock tillika glåder sig öfver, att de, med undantag af furst Wittgenstein, icke såsom rrigtiga ministrar hafva blifvit storkors, utan blott kommendörerDen nya prov. centralkommissionen lår utveckla en utomordentlig inre verksamhet. Själen i densamma synes vara den bekante . Radowitz. Nya anslag smidas derinom emot Tysklands frihet. Det första hugget tros komma att måttas emot de reyresentantsörsamlingar i ITyskland, hvilka lågga hinder i vågen för höga vederbörandes planer; sedan torde det komma att gålla föreningsråtten, hvilken de österrikiska kommissarierna sågas hafva uppdrag att undertrycka. Centralkommissionen har till senaten i Frankfurt framstållt den frågan, om den år i stånd att, om så skulle påfordras, lemna kommissionen nådigt skydd. Sannolikligen önskar kommissionen att bekomma ett nekande svar, kvilket skulle blifva en vålkommen förevånning att bibehålla en garnison af preussiska och österrikiska trupper och måhånda låta staden betala kostnaderna. Senatens meddelande till den dåvarande centralmakten den 17 Sept. 1848, att den icke långre var i stånd att beskydda henne och nationalförsamlingen, har ådragit staden en inqvartering. som varar ån