Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1850, sida 2

Du år grym, Alfred — snyftade Adelaide. — Gud år dock mitt vittne att Jag ånnu ålskar dig, oaktadt din hårdhet... att jag aldrig älskat någon så högt som dig. ... Må ditt hjerta vara dödt för mig . . . mitt skall dock evigt brinna.Nog, — afbröt Willner bittert — lätom oss sluta! Jag skall i morgon tala vid din far. Jag skall såga honom allt och bedja om hans bifall till vår förening. ... Jag år vål icke adelsman till börden, men jag år dock en hederlig man och han skall föredraga detta giftermål framför Sin dotters vanåra. och om han skulle yågra, om han förskjöte och gjorde dig arslös, så har jag dock nog för oss båda. Jag har genom min fars nyligen timade död kommit i besittning af en liten landtegendom några mil hårifrån.... Vi bosåtta oss der, vål i inskrånkta omständigheter men dock utan att behöfva lida någon nåd. ... Gråt derför nu icke mer, utan gif dig tillfreds .... jag skall icke öfvergisva dig. Du år ådel, Alred. . må Gud vålsigna dig!— utbrast Ådelaide, nu verkligen rörd, i det hon ville kasta sig till hans bröst. (Forts.)