Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1850, sida 1

dig på afstånd, att njuta åsynen af din skönhet ... det kunde ingen bördsskillnad hindra mig. Jag fann en dunkel njutning håruti; jag stållde mig i din våg, når du promenerade i trådgården eller parken, för att uppfånga en skymt. af din gestalt, och hvarje gång jag såg dig, kånde jag en sållhet blandad med trånadens och saknadens qval.... Var detta kårlek? Jag visste det icke och såkert år, att jag åtminstone aldrig skulle vågat bekånnelsen derom, så framt icke du sjelf funnit för godt att uppmuntra mig på ett sått, som jag aldrig .vågat hoppats. . ,O min Gud! — snyftade den olyckliga — jag trodde att du ålskade mig och att endast din blyghet hindrade dig från att bekånna din kårlek. I sådant fall — tänkte jag — måste jag taga första steget. . -Nävål — fortfor Willner — en dag erhöll jag följande biljett: -Min herre! Ett skarpsynt öga upptåcker Nått ett ungt hjertas hemlighet. Ni ålskar, men vågar icke bekånna er käriek. ... Man hyser medlidande med er och ber er insinna er vid paviljongen i åndan af parken kl. 8 i afton.Jag har blifvit grymt straflad, mumlade Adelaide.