Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1850, sida 1

Tal vid ett bondbröllop af församlin. gens kyrkoherde. Mina vånner! Jag önskade slåta några blomster i dagens friska, gröna myrtenkrona Hvad år det presten såger? tånker någon. skolen få gissa en stund; det år ju på få. dernes sått, att vid högtider gissa gåtor. Alltså till saken: Jag kan icke neka riktigheter af hvad någon nyss nåmnde, angående de ärftliga adelskapets afskaffande i våra tider Också arbeta fredssållskaperna i sin mån derpå af alla krafter; de söka nemligen ådagalågga, att den bekanta ridderligheten, som hai till hufvudregel att aldrig tåla någon oförrått utan gifva sju för tu, år okristelig: att det år den, som under mångfaldiga århundraden har varit en af hufvudorsakerna till de blodiga krigen, och sedan haft till efterapare slagsmålen i byarne; att det år den, som har fostrat adelns krigslust och lystenhet efter allt slags militårbefal, både lågre och högre. Detta allt har börjat blifva klart för mången; också år adelskapet redan afskaffadt i flera lånder, åfven i vår verldsdel, såsom i Norrige, i Frankrike, och till en del åfven i Tyskland. Många undra på, huru långe det ärftliga adelskapet skall kunna råcka i vårt kåra fådernesland. Detta år dock ett i lag beskrifvet adelskap, och, såsom sådant, för nårvarande beråttigadt att få vara till, till dess den gållande lagen derom varder upphåfven. Men det år vål vårre, att vi hafva ett nytt årftligt adelskap, som icke år i någon lag beskrifvet, hvarken i Guds eller menniskors, och som