Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1850, sida 1

meborgare, Westsöthar och Wermlån ingar, till Thorssalen, der vi drucko om en stund, hvarefter våra kåra gåster försegade sig till sin hufvudstation och lemnade oss allena. Nu söreföllo en mångd ytterst komiska upptråden: den afsigkomna sadelmakaregesållen proponerade brorskäl med kommerserådinnan, som till en början med åkta engelsk stolthet alslog propositionen, men likvål kort derefter antog densamma och tillochmed kysste riddaren af sylen, skårnålen och spannremmen. Kommerserådet tryckte förbindligast den råttframme -Nolhottens, hand, och en skenhelig prestmask smög sin arm omkring den tåcka masthuggsflickans veka medja. Fördettingen, medarbetaren i Tiden, drack brorskål med Handelstidningens representant, och Schleswigholsteinaren svor pest och dåd öfver både Augustenborgare och alla andra kålkborgare, som lefva och hafva sin rörelse i das grosse deutsche Vaterland. iberte, ägalit et fraternite!var aftonens lögen, om ej just i ord, så dock, hvad, som var ånnu håttrep, i handling. Ännu en gång företogs ett fackeltåg, för att beledsaga några af nationens mest ansedde ledamöter till deras hem. Sedan sista facklan brunnit ut och vi återvåndt till Thorssalen, tömdes sista glaset under vålgängsönskningar för dem, som åmnade att tillbringa julen i kretsen af hemmavarande slågtingar och vånner. Kl. I 12 e. m. var allt åter tyst och stilla på tas gator; men minnet af den angenämt tillbragta dagen och aftonen kommer såkerligen att fortlefva i månget hjerta ånnu många år hårefter, då barn och barnabarn på fädrens vis fira Lucia i Saxos gamla stad ..... Lef vål! X.