Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1850, sida 1

Ack nej. hon begriper deraf intet ... hennes kärlek år en slyktig brand, som skall slockna, sedan sinnenas yra bortdunstat.. Du har rått, — sade Willner, i det han tryckte den sköna varelsen nårmare intill sig, — du har rått. Sedan jag lårde kånna dig har jag insett det. ... Jag har svurit dig trohet, Amelie... och jag skall hålla min ed. Men ack . I mitt löfte till Adelaide . Binder dig icke — afbröt Amelie lifligt. — Att begå ett misstag år menskligt.. och du har misstagit dig om arten af dina känslor. . . du ålskar henne icke . .. har aldrig ålskat henne.-Du har rått — sade Willner dystert. — Det var ett misstag. ... Men hennes skönhet förledde mig.-Nåvål ... år då icke åfven jag skön?sade Amelie, i det hon skalkaktigt lekte med den unga mannens mörka lockar. 0, tusen gånger mer ån hon — utbrast han med hänförelse. Sådan som du år ingen Houris i Mahomas paradis... Och du.. du har icke sjelfmant utbjudit din kärlek. . Berusad af lidelser låg jag för dina fötter och tiggde derom ... då hon deremot gick mig till mötes, innan ännu ett ord kommit öfver mina låppar.... Derför ålskar jag dig, stolta,