Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1850, sida 1

som bedärade dig... och lår hår att kånna en sjål, likståmmig med din egen.... Du gör med mig hvad du vill, förförerska-, mumlade den unge mannen, som kånde sitt blod, likt strömmar af eld, genomlöpa sina ådror. Ser du, — fortfor Amelie suckande, — ett helt lif vid hvarandras sida ... hvilken paradisisk vållust ... Kånner du ej ditt hjerta klappa fortare vid tanken hårpå ... Jag har aldrig ålskat förrån jag såg dig ... Du först förmådde i mitt hjerta tånda den slumrande gnistan ... Hvad kan vål denna Adelaide gifva dig, förutsatt nemligen att hennes högmodige far skulle tillåta er förening? . . Gods och guld . . det år sant; ... men jag kånner dig och vet, att du ej lockas af dessa lumpna skatter ... att du till och med ej skulle vilja mottaga dem af din hustrus hand. : Och hvad ålskar hon hos dig? ... Dina vackra 8 ögon, ditt mörklockiga här, din ådelt manliga gestalt. ... Det år ögats kårlek, som försvinner med ungdomen, med skönheten, som våckt den. ... Förstår hon ditt hjerta, dina känslor? . .. Förmår hon genomskåda och måta djupet af din själ... . Kan hon begripa denna dunkla trånad, som slammar i dina Ögon, denna eld, som brinner i ditt bröst, endast dåmpad af den fasta viljans kraft. .