Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1850, sida 1

stånd till festlokalen, der jag för några ögonblick får bedja dig taga plats vid min sida. Der borta, ser du, stå i en grupp: 1) en sjöman från briggen Lucia-, hvilket namn i gyllene bokståfver paraderar på hans blanka hatt; 2) en Nolhott och 3) några Styrsöbönder, fiskare och lotsar, som i all sköns ro tala med hvarandra, troligen om det sista puts, som de spelat tullare och karantånsbevakning. Der borta åter ser du -en nåmndeman från Laholm-, som med rigtiga Årgusögon bevakar sin vackra dotter, den dlaögda Anna Stina, hvilket dock icke hindrar en och annan af herrarne att trycka hennes hand, klappa henne på de friska, blomstrande kinderna, eller gifva henne en glödande slångkyss. Hår åter ser du en afsigkommen sadelmakaregesäll, och der borta några soldater af Bohus låns regemente och Hallands bataljon, hvilka ifrigt bearbetas af en Schleswig-Holsteinare, som, med ett par smala pinnben nedstuckna i ett par ofantliga kragstöslor, svigtar under tyngden af sin kolossala riddarhjelm och ett skågg, som kunde vara nog till mustacher åt minst ett halft hundrade thevattensfändrikar. Vånder du dina blickar mot vrän der borta, så varseblifver du der en medarbetare i -Tiden-, s. d. tullsnok, f. d. lurendrejare, f. d. rapportör åt Söndagsbladet, och Gud vet icke allt. Bem. fördetting smyger omkring Öfver allt, spårar, vådrar gissar och — annoterar. Men hvem tror du vål den der kolossala mannen i den sotsida pappersmanteln månde vara? Han talar som en uppslagen bok, djerft och oförskråckt; för ståndigt orden reform och representation på tungan och tyckes hafva god lust att gifva sig i kast med hvar och en, som icke vill stadna och höra hans volubilitas lingue. Åh, min båste bror, igenkänner du icke Cötheborgs Handelsoch Sjöfartstidnings representant? Namnet står ju på mer ån 50 stållen att låsa på hans frasande pappersmantel ...... Men nu slås dubbeldörrarne upp på vid gafvel, och in tråder ett par, som fördunklar tillochmed sjelfva Handelstidningen. Det år ett kommerseråd, som, med sin unga, sköna fru under armen, gör en rund kring salen. Hans grå lockar vittna om mycken verksamhet i Mercurii tjenst, och ett vasaspånne ådagalågger tydligt och klart, att han icke verkat sörgåfves. Icke blott hans prydligt veckade krås, utan åfven hans Goodday, Sir! antyda gentlemannen från Themsen. Kommerserådinnans blygsamma blickar och adla hållning vittna om en dam tillh. Londons high life, hvilken på detta stålle icke rigtigt synes vara å son aise; men dock vet att taga tiden. sådan som den år. Hennes toque af purpursammet sitter ganska kokett på det med fin engelsk qvinlighet burna, ljuslockiga hufvudet, och atlasmantiljens veck låta ana den vackra Engelskans smidiga gestalt. Detta nobla par uppvaktas tråget af sin -countrymane, turisten Drummelbone esq., hvilken med sin kikare och sin portfölj, sina sadermördare och sitt förvänande Mhhat?, på ett högst eget och pikant sått underhåller detsamma. I kölvattnet efter dessa Albions barn synes understundom en ung, vigilant expedit, som reser för ett hus i -det toujoura, det förb. toujoura Hamburg. Han göri knappar och champagnekork — briljanta affarer, såsom man kan förmoda. Efter att hafva erinrat kommerserådet om att de