Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1850, sida 1

begåfvad med skönhetens vanskliga blomma men hennes ansigte bar icke desto mindre er vacker pregel af denna heliga oskuld, dette blygsamma behag, som alltid skall utgöra qvinnans dyrbaraste prydnad. Hon kunde vara omkrig 24 eller 25 år gammal. Hennes vext var liten och fin, hennes gestalt någo! framåtlutande. Hon var mycket blond, hade ljusbrunt hår och blåa Ögon, hvilkas klara djup troget afspeglade den verld af oskuld och kårlek, som blommade i hennes bröst. Hon var en af dessa milda sommarvarma andar, som, likt linnean, blygsamt slå ut och dofta i skuggan, anspråkslös, enkel, okonstlad. Passionernas brånnande sommar hårjar ej en sådan själ... den år för spåd, för blyg att uppsökas af stormen. Vattnad af himmelens dagg, fostrad vid naturens modersbarm utbildar den sig sjelf utan strider, utan ånger och känner ingen annan långtan ån den att allt mer och mer nårma sig idealet af den fullkomlighet, som skriften målar oss under bilden af den allt försonande, allt förlåtande frålsaren. Den tredje af de promenerande damerna, hvars djerfva, lisliga själ framblixtrade ur de mörka ögonen, och hvars drag buro ståmpeln af en på en gång passionerad och beslutsam natur, var den sköna men fantastiskt nyck