regeringens uppdrag ålrest ull S5f111. Representationsfrågan. Tidning för Södermanland, som, då den någon I gång yttrat sig i politiska frågor, alltid gjort det nått och trässande, kommer att upphöra. I det sista numret har redaktören assåtit ett slags adress till allmånheten, hvaruti ibland annat förekommer följande rörande representationsfrågan: Tidning för Södermanland upphör vid en tid, då många af de frågor, åt hvilka dess utgifvare önskat framgång, tyckas mera ån någonsin allågsnade från en önskvärd låsning. Bland dessa framstår, hvad sosterjorden Sår skildt betråffar, i fråmsta rummet representationsfrågan. Denna fråga, på hvars åndamålsenliga utveckling samhållets förkofran i alla rigtningar så våsendtligt hvilar, har ånnu, med all sannolikhet, åtskilliga stadier att genomvandra. visserligen hvilar på ståndernas bord ett förslag till åndring i representationssåttet, men detta förslag år icke af natur att tillvinna sig allmånnare sympathier. Betraktar man, såsom en viss tidning, endast hufvudsummorna i valtabellernes kolumner, tyckes vål såsom skulle den egentliga medelklassen hafva öfvertaget; men går man till detaljerne, finner man snart, att ölvervigten i sjelfva verket ligger hos embetsmånnen och de förmågnaste. Men om åfven vallagen vore så pass liberal, som medelvågsmånnen antyda, ligger dock, i vilkoren för intråde i förste kammaren samt i denne kammares attributer, oöfverstigliga hinder för förslagets antagande. — Vid sidan af detta, uppstållde månnen i Örebro ett program af rent liberal natur. Ehuru principerne i detta program icke åro origtiga, ehuru tillämpningen af principerne icke skulle medföra den ringaste samhållsvåda, kan man dock befara, att öfvergången i ett steg från vår nuvarande ståndsrepresentation till ett verkligt demokratiskt representationssått blir högst svår, om icke omsjlig, att genomföra. Det vore derföre kanske icke ur vågen, att de mån, reformsållskaperne komma att skicka till det allmånna mötet 1850, sökte tillvågabringa en modifikation i programmets beståmmelser. Denna modifikation får imellertid icke omfatta valråttsutstråckningen — hvad man i den vågen en gång uppstållt, bör och måste qvarstå, om man ej vill sönderrifva det hela — utan inskrånka sig till kammarbildningen. Inrymdes i programmet en ösre kammare, sammansatt ungefår i likhet med den danska, skulle det sålunda förfullståndigade programmet med all såkerhet tillvinna sig det allmånna bifall, att regeringen efter ett eller annat år skulle finna sig befogad att lemna detsamma sitt understöd, och mera behöfdes ej för målets vinnande. En och annan invånder vål, att det icke lånar mådan, sedan reaktionen vunnit öfvertag inom hela Europa, att vidare arbeta för förbåttringar i samhållsskicket. Denna tanka 2. : — ; år imellertid mera ett foster af eh olycklig föreställning, ån af en sund slutkonst. Det såger nemligen sig sjelft, att om hvar och en i sin stad utbytte denna tanke mot föresatsen att, så vidt han förmådde, ifra för nyttiga föråndringar, skulle efterhand det ena hindret efter det andra falla undan. I öfrigt får samhållsmedlemmen lika litet förtvisla, som menniskan i och för sig. Hvad som i dag tyckes — — ———0— I I I I ) I i