Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1850, sida 1

man. Han förtjenar det åfven. I folkskolorna sjungas slera af hans sånger af allmogens barn, hvarigenom han, i motsats till många af våra skalder, åfven blifvit bekant och ål. skad af folket. Domkyrkan, hvilken ligger tått vid akademien, alldeles så, som förhållandet år i Upsala och Lund, eger 2:ne rader fönster, år vål vårdad invändigt och bår både invåndigt och utvåndigt rägsn af sin höga ålder dörsalskad. Jag säg hår biskop Åbsalons graf, en bigtstol och några andra gamla minnesmårken från katolska tiden. Staden år liten (omkring 800 innev.) och lårer ha sitt namn, ehuru omtvistadt, af Sor, ett gammalt göthiskt ord, sum skall betyda småkreatur, emedan dessa i fordna dagar slåppts att beta på den af 3:ne småsjöar omgifna d, på hvilken staden ånnu ligger. Det var Söndag, då jag kom till staden: i kyrkan voro utom ett hågst ringa antal fruntimmer, nåstan ingen karl utom några af den studerande ungdomen med sina lärare. Predikanten talade hår som öfverallt i Danmark utan hjelp af ett skrifvet koncept och under lifliga och beståndigt. förnyade åtbårder. Ehuru presterna i Danmark i likhet med våra skulle, om de ville, kunha bruka prestkragar, föredraga de likvål bruket af ringkragar såsom vackrare, hvilket det ock år.