Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1849, sida 1

Article Image
27— eller störande åndring i guldets värde. —g— —— Insdndt). Några ord om befordrings-systemet inom Svenska armåen. Ingen torde kunna neka att bland de skål, som hufvudsakligast bidrogo att göra den så kallade gamla regimen impopulår, var det sått, hvarpå befordringarne inom militåren skedde. Sidoinslytandet, sångkammarkonseljerne, det Braheska våldet klandrades allmånt och ofta med skål. De med den allsmåktige gunstlingen beslågtade, de, hos hvilka han eller någon af honom gynnad personlighet stod i någon slags förbindelse, skulle fram — det kunde ej hjelpas, men de skenade dock icke på lyckans glatta bana; de klättrade någorlunda varliga och dermed voro ock prejudicerne inom armken åndade. Onekligen: låg det höga vederbörande i hågen att låka de sår, som på förenåmnde sått uppkommit. Att hjelpa, lisa och tjena alla, så vidt möjligt kunde med personens samhållsstållning förenas, utgjorde då ett utmårkande drag. Den i skuggan stållde förtjensten belönades med hvad vårt fattiga land har att gifva sina illa lönte militårer, en orden eller en fullmakt. Den kapten, som ej passade till major, ej hann komma i tur dertill eller ej af chefen dertill anmåldes, hugnades, som det kallas, först med en orden och sedan med en majorsfullmakt i arm6en; majorerne på stat blefvo öfverste-löjtnanter, öfverste-löjtnanterne öfverstar, och cheferne general-adjutanter, allt i armeen, och det efter deras tur, med ganska få undantag, så vida ej ett beståmdt giltigt skål förefanns mot personens vidare befordran. Den som begårde afsked och uppfyllt sin pligt, nekades ej en nårmast högre grad, med ett ord, den Kongl. nådens dörr stod någorlunda öppen för hvar och en, som ville elånta derpä. Att allt detta år ett lekverk medgifves mer ån gerna och båst och klokast vore visserligen, om allt sådant barnprål alldeles afskaffades; men så långe det finnes, bör det icke endast blifva en råttighet, som åtföljer favoritskapet, utan åfven kunna erhållas af den dugliga och möjligtvis utmårkta krigare, som satt sig öfver att genom lycksökeri söka utmårkelse; som ej räkat att behaga en förman eller genom yttrandet af en sjelfståndig tanke kanske förlorat hans grace, men det oaktadt ofta båst försvarar sin plats. Den nya regimen började med de mest lofvande auspicier. Konung Oscar 1:ste besteg sin aflidne faders thron och få regenter hafva gjort det under gladare utsigter för sig och folket. Man var van att betrakta den nya regenten som populår. Man hoppades allt, och början tycktes åfven råttfårdiga hoppet. Som endast militåra befordringar hår utgör åmnet för ins:ns uppsats förbigår han allt, som ej dit hörer. Man hörde allmånt sågas, att alla tomma titlar helt och hållet skulle aflåggas. Man hoppades, att inga favoriter skulle inverka på befordringslagarne, hvarken för sig sjelfva eller andra. Det var en tid, då också denna princip strångt följdes. Om för en i tjensten grånad kapten, hvars några och 30-åriga utmårkta tjenstetid åndå ej varit tillråcklig för honom att hinna till ålaste i graden vid regementet, ån mindre att blifva befordrad, hans regements-chef begårde, som en utmårkelse för hans obelönta duglighet och anvåndbarhet i sitt yrke, vid afskedet en majorsfullmakt svarades nej. Några befordringar i armen kommo ej heller i fråga och allt syntes visa, att svårigheterne vid öfvergångsperioden voro nåra öfvervunna. Alla underkastade sig imellertid gerna en princip, som egentligen ledde till allas fördel och man trodde såkert, att titelvåsendet skulle då ut med den delen af generationen, som förut dermed belönats; men ett tu tre började helt andra grundsatser göra sig gållande. Titlar vågrades ej mera vid afskedet, åtminstone dem, som voro gynnade af måktige förespråkare. Den gråhårige afskedade officern, som för några år sedan ej kunde erhålla detta nådebevis, fick nu se på, huru andra, vida yngre och mindre förtjenta, ån han, fingo titlar vid afskedstagandet. Den i tjenst varande fick se de underligaste luftsprång i armsen, såsom af en kapten i generalstaben h:r Nordin, och en kapten vid 2:dra gardet, h:r Lovn, direkte till öfverstar i generalstaben. Han fick se ryttmåstare Sandels vid håstgardet gå förbi en åldre ryttmåstare vid regementet, h:r Oxehufvud, till 2:dre major och derefter

24 december 1849, sida 1

Thumbnail