Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1849, sida 1

Maria, hvarifrån har du dessa?Jag kånner dem; men af hvilken underbar orsak strör denna samma hand rikedomens håfvor öfver oss båda?— och han beråttade nu hvad som håndt honom. Maria lyssnade och föll i djupa tankar. , sade hon vid sig sjelf, adet år en ådel själs uppråttelse i detta! Egendomen till honom och summor och juveler till mig — dessa på obekant sått mig gifne! Jag, endast jag, kan se in i denna hemlighet, som en besynnerlig håndelse låtit mig upptåcka, men jag, jag skall ock aldrig bryta stafven öfver honom. Hvem kan beråkna frestelsens makt — guldets och hjertats? — — För svag att motstå, var han det ock att framhårda — det ena aflade det andra — O Theodor, Theodor, du min oerfarna ungdoms första afgud, du makt Öfver min sjål, vid hvilken jag blindt och dåraktigt fåstade mitt åde, aldrig, aldrig skall genom mig en skugga falla på ditt minne! Nej god, ådel och frikostig, sådan du i ditt hjerta var, skall du i din hugkomst stå för verlden. Jag skall besvårja skuggan, som skulle följa ditt namn! Får din skull offrade jag i barnslig omedvetenhet det högsta, menniskan har att offra — sitt lifs lugn, och åt dig offrar jag nu frivilligt