Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1849, sida 2

vanliga röst, i förening med hennes artistiska öredrag, framkallade enthusiastiska bisallsytringar, och hon visade publiken den uppnårksamheten att extra sjunga några af de venska romanser, som hon med så åkta norlisk kånsla och natursanning förstår att äterifva. Hade fröken Boye tidigt betrådt konstnårsbanan, skulle hon utan trifvel blifvit en af Europas utmårktaste sångerskor, och liksom Jenny Lind en prydnad för sitt land; men redan på den ståndpunkt, hvarest hon nu befinner sig, intager hon ett af de fråmre rummen bland Sveriges s. k. nåktergalare— Det tillåmnade nya tidqningsföretaget hårstådes synes ståta på betydliga hinder, derigenom att flere personer, hvilka varit påråknade som bitråden, beståmdt undanbedt sig all medverkan, sedan de trott sig finna, huru sjelfva organisationsplanen hånger tillsammans. Vi undra också ingalunda på att ej personer obetingadt kasta sig in i företag, der obehagen alltid åro gifna, men fördelarne temligen ovissa. Tidningen skulle nemligen redigeras i konservativ anda och medel tillslåppas af personer, som vvilja vara obekante. Men nu år det för det första problematiskt, i hvad skala det hemliga understödet år tilltaget eller hvad garanti medarbetarne i långden kunna ha för utfående af sina arfvoden, och för det andra tyckas alla de förberedande maniemangerna visa, att de ledande personerna icke hafva ringaste id om hvad som erfordras för uppsåttandet i öfrigt af en duglig tidning. Annu skall saken icke hafva avancerat långre ån att både hufvudredaktör, bitråden och tillståndsbref saknas; men skulle också allt detta erhållas, torde betydliga svårigheter möta, i afseende på tidningens ordentliga tryckning. — Det år en bekant sak, huruledes Aftonbladet af den konservativa och grå pressen beskylles för radikalism, för att icke såga ultraradikalism, och tillvitas, snart sagdt, revolutionåra tendenser, under det emellertid mångden af landets befolkning anser A.B. alltför ljumt, och den Stockholmska söndagspressen stämplar detsamma nåra nog som en förrådare emot friheten. Någonting i samma rigtning synes vara på våg att hånda Handelstidningen, i samma mån som dess debit tilltager. Vål hafva vi hittills gått fredade för den s. k. Stockholmska söndagspressens anfall; men de konservativa och grå hafva deremot etablerat ett inpråglingssystem, som går ut på att nolens volens ståmpla vår tidning såsom dfverdrifI vet radikal. Det får icke gålla för någonting, att tidningen undviker all öfverdrift, vare sig i principer eller skrifsått. Det tjenar till intet att vi redigera våra utlåndska notiser med det ovåld, att alla partier aftrycka desamma. Man vill, att Handelstidningen skall kallas ultraradikal, och derföre måste den efter vederbörandes logik åfven vara det. Åstonpostens redaktör, hr Dalman, utbröt, för flere år sedan, såsom redaktör af Dagligt Allehanda, i loford öfver Handelstidningens nuvarande utgifvare, då han i Jönköpingsbladet energiskt protesterade emot beskyllningen för radikalism. Herr Dalman vet sannolikt, att samme utgifvare icke sedan dess åndrat öfvertygelse, men detta hindrar icke Aftonposten att ideligen beskylla både honom och hans nuvarande tidning för ytterligheter. Hvarföre? emedan man vill göra Handelstidningen obehaglig för de förmögne och bergade i samhållet. Detta sått att gå tillvåga kan vål vara bra såsom krigslist, men någon sårdeles stor -drlighetbevisar det åtminstone icke. — Efter tvenne dygns starkt tövåder med regn och vestlig vind har isen å revieret försvunnit och skeppsfarten år ånyo obehindrad. — Enligt bref från Strömstad, skall en stor hvalfisk under någon tid ofta varit synlig i Kosterfjorden. i — Bostförvaltaren i Arboga, herr kammarherre J. Maule, låter efterlysa Gustaf LundI blad, hvilken varit såsom hans bitråde anstålld rr — QA.