Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1849, sida 1

ring af sitt singer, trådde den kring sin blomsterbukett, gick fram till ynglingen och sade, i det hon råckte honom buketten: Vågra ej ett minne af den, som ånnu mer vårderar den ådla menniskan hos konstnåren ån konstnärsandan hos menniskan.Det rika bihanget, som åtföljde. denna ålskvårda artighet, kunde ej långe döljas, ehuru grefvinnan lika skyndsamt som obemårkt drog sig undan. Marias stora frikostighet våckte lika uppseende som det grannlaga sått, hvarpå hon gjorde den gållande, bifall och förtjusning, och båda blefvo, till friherrinnan Ehrenprofils stora harm, dagens herrskande samtalsåmnen. En förmiddag, få dagar efteråt, då Maria var ensam med friherrinnan Agathen, under det Severin var vid badet och -döttrarneute på besök, anlånde brefdragaren, medförande bref och tidningar så vål till Maria som friherrinnan. Den sednare föreslog, att man, tvert emot hvad så ofta hånde, neml. att låta de frånvarande vånnerna få sitta emellan för de nårvarande, nu skulle hedra de förra på de sednares bekostnad, och utan allt krus i första rummet lemnade sin uppmårksamhet åt dem, och de underråttelser de skickade. Man tog sig alltså dessa, utan alla vidare omståndigheter, tillgodo. Då friherrinnan efter