Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1849, sida 1

QOc28dd — — blulvit med sig sjelf förtrogen och som, villrådigt och ångsligt blickande omkring sig spanar i hvilka rymder den skall pröfva sin förmåga. Det var en gemensam kånsla af öfverslöd och brist, af kraft och vanmakt, åt hvilken det var erfarenheten förbehållet att gifva dess beståmda rigtning, och det år på den föregående inre Felspröfningens kamp, som han Jelf håntyder, då han såger: Har jag någon Jelsslindighet, så år den dyrt förrärfvad. I en af sina sednare skrifter har han karakteriserat sig sjelf som en sökande. En sökande var han ock så vål i lifvets vår som i dess höst. Han började med att i helig andakt och brinnande ifver söka sin egen genius, och lik den med engeln brottande Jakob manade han honom: rjag slåpper dig icke, med mindre du vålsignar mig!Vålsignelsen kom, och engeln hof upp sina klara dgon mot ljuset. På blicken kånde han igen sin egen genius. (Fortsåttes.)