Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1849, sida 1

2L— ————7—6 j Sålunda hasva vi i korthet uppfattat den store håfdatecknarens karakter, inre strider och stråfvanden. Låtom oss nu se, huru han skildras af sin biograf, hvilken såsom son, vån och lårjunge ånnu nårmare kånner honom! På Ransåters bruk i Wermland, inom kapellförsamlingen af samma namn, 5 mil norr om Carlstad, föddes den 12:te Januari 1783 Erik Gustaf Geijer. Hans föråldrar voro: brukspatronen BengtåGustaf Geijer, af en under konung Gustaf II Adolfs regeringstid från Österrike till Sverige inflyttad, nu inom provinsen vidt utgrenad bruksidkarslågt, samt Ulrika Magdalena Geisler, bördig från Fahlun och dotter till markscheidern vid dervarande grufva, Erik Geisler. Jag tackar Gud för de båsta föråldrar, säger han sjelf i sina -Minnen-. Minanet af den lyckliga slåck, som deras hulda vård helgade, ligger som ett rsolsken i mitt bröst. Det år den fristad i mitt innersta inre, der jag tycker ungdoms-kållan ånnu sorla. Allt, hvad vårens grönska har saftigt, hvad skogens skugga har asvalkande, den friska böljan har vederqvickande — luktar af granris och blomster, landtluft, morgonluft — allt detta lefver och rår nårvarande i mitt minne; och stadslif, vkammarlif, böcker oåndligt, hela dammet på -den lårda stråkvågen kan icke utplåna det. Det våller fram ur sanden, som en springbrunn i öknen.Den bygd, hvarest Ransåter ligger, år en af skogshöjder omgifven och af klarelfvens strömdrag genombruten sloddal. Vester om gården reser sig en af löfoch barrtråd bevåxt höjd, kallad Ransåtershöjden, som till en del skiljer Ransåters församling från Fryksdalen. At motsatt håll har man utsigt till den tått invid elfyen liggande kapellkyrkan. En half mil norrut ligger en vild skogssjö, vid namn Ransjön, som genom en liten, i många bugter slingrande å afbördar sitt vatten i Klara elt. I det lilla vattendraget finnas tre jernbruk inom en sjerdingsvägDer:, heter det, var rett friskt lefverne om vintern. Jernbruk och :nordisk vinter höra tillhopa. Det år deras vackra årstid. Midt i sommartiden åro Vul-kans söner, pustande vid hården, en bedröflig anblick. Men om vintern erbjuda de och deras omgifsning ett skådespel af det hårdavste arbetes munterhet. Dessa lågor utur djup af snö, det under hvalf och pelare af ris framforsande vattnet; de tunga, vidt skalrlande hammarslagen, som i en natur, frusen rtill hvila, visa att menniskan år vaken; sen-kraft och svett i köld och drifvor, koloch tackjernskörare i långa rader, med rimfrost :i skågget; håstarne gnäggande med varma -skyar ur nåsborrarne, hvimlet af folk och bestyr; — det år en tasla att se, det år en tafla att lefva.I denna bygd och denna omgifning uppvexte Erik Gustaf åldst af sju syskon, under enskild handledning inom fådernehuset. Hösten 1795 intogs han jemte sin bror Carl Fredrik i Carlstad trivialskola. Under hela sin studii-tid derstådes bodde, han hos dåvarande historiarum lektorn Anders Fryxell, i hvars sårskilda vård han af föråldrarne var anförtrodd. Den tolfårige gossen greps hår i början af en håftig långtan till det landtliga hemmet och dess stilla familjekrets. Det var under intrycket af ett sådant vemod, som, enligt hvad han sjelf. plågade beråtta, hans musikaliska böjelse egentligen rått vaknade. Vål hade hans döfva moster vid 6 års ålder satt hans fingrar på klaveret; men lektionen aflopp esomostast på det sått, att han tog flykten genom fönstret. Nu i ensliga stunder under de skumma höstaftnarne blef musik för honom ett behof. Så våcktes den brinnande lust, som sedermera skulle utgöra ett af hans lifs renaste nöjen. — Snart gjorde han sig för sin flit och fattningsförmåga, och hans studier sköttes med den sramgång, att han redan vid 16 års ålder, försedd med ett af 2ymnasii dåvarande rektor, den ofvannämnde lektor Fryxell, utfårdadt, sårdeles smickrande betyg, lemnade stiftets låroverk, för att vid universitetet fortsåtta sina studier. Hösten 1799 kom han till Upsala, och blef der inskrifven såsom civis academicus. Äfven vid akademien grep honom i början långtan till de strida elfverna i hans hemuniversitets-staden, efter en under mellanterminen tillbragt glad vistelse i hemmet, beklaDh 2 2 1 byggds dalar och ofta vid återkomsten till gar han sig i bref till sina anhörige ösver det bland lårare och kamrater fördelaktigt känd