Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1849, sida 2

Insändt. Af tidningarne ser insåndaren, att Göthehorgs innevänare blifvit kallade till allmån rådstuga den 13:de innevarande månad, för att beståmma anslaget till sattigförsörjningen hår i staden. bet vore öÖnskligt att stadens innevånare något allvarsammare, ån vanligt, ville behjerta ett så maktpåliggande förehafvande och betånka, att med den njugghet, som hittills vid anslag till fattigförsörjningen gjort sig gållande, denna inråttning, långt ifrån att vara en försörjning för de fattige, knappast år en hjelp till hålften. Huru mången gång t. ex. framtråda ej inför direktionen Ålderstigna personer, som synbarligen genom sjukdom blifvit oförmögne till arbete, och når då ombudet för en sådan behöfvande föreslår en hjelp af I rdr och 2:ne bråd i månaden, söker direktionen vanligtvis att få halfva summan afprutad; hvilket oftast måste lyckas, då den fattige sållan vågar göra några invåndningar, v vål vetande, att han derigenom vinner ingenting annat, ån snubbor. Denna sparsamhet, som såges vara nödvåndig, för att ej med högre fattigskatt nödgas betunga stadens innevånare, tyckes dock uti ifrågavarande afseende icke vara på sin plats; ty hvem som dermed blir gagnad, förstår insåndaren sannerligen icke, då de fattige, vid intråffande vinterköld och dermed åtföljande olågenheter. hoptals stryka gatorna omkring, för att af den enskilta Vlgörenheten erhålla en hjelp, den de af försörjningen borde bekomma. För ett samhålle, sådant som Göthehorgs. måste detta tiggeri alltid blifva ytterst stötande, på samma gång som det är ömkligt att äse och för stadens innevånare besvårande. Götheborgs innevånare, som i lyx och prakt gerna framför andra ståder i riket vilja utmårka sig och stå fråmst, borde besinna, att denna deras praktkårlek icke står vål tillsammans med det armod och den uselhet, som belågra deras dörrar samt på gator och grånder anropa deras barmhertighet. Ins. kånner tillråckligt, at