Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1849, sida 2

till den djupaste melankoliska ståmning låg inom nuets odelbara tidrymd. En stor essektdag var för handen. En ung pianist i orten, en genialisk 18ärig yngling. skulle nemligen ge en konsert för att skassa sig medel att resa till hufvudstaden och utbilda sina anlag. Bekant med friherrinnan Ehrenprofil vånde han sig till henne, för att vinna en rekommendation för sitt företag, och friherrinnan, som ej efterstråfvade någonting högre, ån att få en röl med bland de tongifvande på stållet, var ingalunda obenågen att antaga den af talangernas protectrice, Den unge konstnårn oåtspord, låt hon en lista utgå till hans fördel, och så godt som tillvågabragte en insamling för honom, hvaröfver hon ej låt något tillfålle gå förbi att glorifiera sig, såsom af en vålgerning. Från deltagande i denna insamling hade hon dock vetat utesluta Maria, af fruktan att dennas frikostighet skulle kunna uppkalla jemförelser, som föga skulle komma att utfalla till friherrmnans fördel. Forts.) 666 —