Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1849, sida 1

de mörka stunderna inbrutit, och hon lutade sig ned mot honom sågande: -Sitt ej långre hår, solen brånner och platsen år föga angenåmKom och gå in i lusthuset, der å år svalka och böcker och apelsingeltg, och öfver hafvet ligger den skönaste aftonglans; der skall du finna förströelse. — -Jag kan ej förflytta mig, svarade Severin kallt och kort. Ä-Huru då 2— Vitt stöd, min krycka.— -Hvar år den? frågade Hedvig och såg sig om. — orta; jag vet ej hvar. Hon har lemnat mig, också hon.— -oOmöjligt! Lågg inte bitterheten i ditt skåmt. Ack Severin, sått din starka viljas kraft mot stundens smårta! Vi hade alla råknat på att få se dig glad, vi fråjdade oss alla åt hur kår bfverraskningen af musiken skulle blifva dig, och Augusta hade valt sjelfva sin favoritkomposition, det mest storartade hon hade att bjuda. ? — -Det år just det som mest sörkrossar den usle. Ju måktigare sinnet drager uppåt, ju grymmare år fallet tillbaka till känslan af sitt elånde. Jag kan ej beskrifva hur Beethovens djupa harmonier gripa min sjål, och når