Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1849, sida 1

— — — —7—, slutna trådde för min syn. Jag tyckte mig vid det dunkla flåmtande skenet se hjeltarne från Gustaf Adolfs tidehvarf, dessa enkla, höga allvarliga gestalter, framtråda, för att förebrå vår förvekligade tid dess kraftlöshet och dess flård. Men en vindpust utslåckte helt och hållet den döende lågan, och inbillP2 . I ningens foster försvunno i nattens mörker. O, Sveriges åra — sade jag sakta för mig sjelf — år du då för evigt förkolnad? Skall du ej mera återvånda ur den graf, hvari scklerna söst dig?.... En stormil sor genom lunden och lekte med de vissnade löf, som fallit från de nakna: kronorna .... Vålan — fånkte jag — det år vinter nu, men en gång blir det dock vår. .... Med fester af annan beskaffenhet firades Mårtensdagen d. 10:de Nov. St Studentkorpsen roade sig, och på slera nallonssalar anstålldes såärskilda muntrationer, bestående i skådespel, tablå vivant och andra sceniska förestållningar. Flera dagar förut var ett fasligt besvår, för att få ihop kostymer. Hår sprang en ung kandidat omkring, för att få låna sig en kjortel och ett förklåde; der åter såg man en annan, hvars pretentioner blott sträckte sig till en soldattröja och ett par vida sjömansbyxor. Genom vånner och våns vånner lyckades man dock lappa ihop kostymeringen, och på sjelfva spektakeldagen gick allt förträffligt. Muntrare skådespel tror jag knappt bestods i sjelfva Humlegården, på den tid, då Hallmans odödliga komedier derstådes uppfördes. Mårtensfesten om hösten och Majfesten om våren äro, så att såga, våra två stora högtider — verldsliga naturligtvis. Hvilka reformer, som ån må vidtagas, så skola dock dessa stå qvar; för att störta dem skulle tio oratorer ex professo förgåfves fresta udden af sin våltalighet. Jag talte om reformer; på sådana hafva vi hår i Upsala redan långe våntat, och det på ganska vigtiga. Jag vet ej om du hört, det fråga blifvit våckt att skånka akademien helt nya konstitutioner, hvarigenom en mångd missbruk och löjligheter, som qvarstå från uråldriga tider, skulle. komma att försvinna. Allt sammans har dock, som så mycket annat, hittills stadnat i stöpet, och Gud vet om reformen någonsin kommer till stånd. Kommittker, sörslager, pröfningar åÅc. Åc. och ingenting vidare. Imellertid sortgår allt på den gamla trallen, och Gud skall veta att denna icke år den båsta. Vi behöfde framför allt och i fråmsta rummet ett förbåttradt examensvåsende, ty det år en allmånt erkånd sanning, att det nuvarande, i stället för att uppmuntra och befordra sjelfståndighet i studier och grundlighet i kunskaper, tvertom gör allt för att förqvåfva och tillintetgöra sådana. Och hur skulle annat kunna vara möjligt, då man, t. ex. för att taga graden, skall studera icke mindre ån fjorton serskilda åmnen? Följden håraf år, att alltsammans af de : fleste måste bedrifvas som lexlåseri. Man skaffar sig professorns -papperd. v. s. kollegier, lår sig dem utantill och går sedan och rabblar upp sin lexa, hvilken man naturligtvis snart glömmer bort. Att håraf ringa eller ingen bildning blir följden, inser du nog. Detta år det allmånna förhållandet, och medelmåttorna samt synnerligen de, som ej hafva tid eller lust att någon långre tid uppehålla sig vid universitetet, gå vanligen den