Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1849, sida 1

henne under en nyttig och hedrande verksamhet, enligt den kraft och de anlag, som åro henne af naturen gifne, och hvad har hon vål då annat att göra ån att tvångsvis underkasta sig det tjenande lifvet med alla dess tryckande tyngder. — -Lala inte så förtvisladt, Angusta lilla, du kan nog bli lycklig och glad ån en gång.Glad, tala inte om det. Allt kårt, alla för hvilka jag var kår åro mig frånskiljda, intet hjerta vårmes af min tillgifvenhet, ingen glådje lockar jag fram i något åga, derföre viker också kårleken och glådjen ur min själ. Om åndå utsigten på ett mera oberoende och sjelfståndigt lif låge inom min synkrets, om ån blott skymtande långt in i framtiden, hur mycket låttare skulle det ej vara att framlefva sin ungdom under tvång och tunga pligter.v — Med dina ressurser, med din vackra musikaliska talang... — Men jag har intet hem, derifrån lag kan gå ut och göra den gillande och åter gå tillbaka och finna det skydd, jag behöfver. Nu måste den gå in i summan af alla de andra underrisningsåmnena, som jag måst åtaga mig, och så sjunker den också ned till en betydelselös tomhet, såsom allt af hela mitt våsende.